Ariansk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ariansk

1. Efter arianska stridens utbrott följde Athanasios sin biskop Alexander av Alexandria som privatsekreterare till mötet i Nicea 325, där han med flammande övertygelse och skarp bevisning bearbetade opinionen och bland de till dels föga djupblickande biskoparna fullmyndigt uttryckte kyrkans ännu inte symbolbundna kristologiska medvetande. Vid Alexanders död blev han dennes efterträdare som biskop i Alexandria 326. (källa)
2. Nuförtiden betraktas arianismen av de dominerande kyrkorna som kätteri. Att så skulle bli fallet var dock inte givet på den tid då dessa lärostrider rasade intensivt. Arianismen hade tidvis stora framgångar men fördömdes av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325, där man fastslog att Guds son har samma gudomlighet som Fadern. Arianerna förvisades och uteslöts inledningsvis, men kejsar Konstantin den store upphävde fördömandet redan 327. Kejsar Constantius II gjorde på 340-talet arianismen till en dogm i imperiets statsreligion. Men biskop Alexander och hans efterträdare Athanasius vägrade att återuppta Arius i kyrkan. Efter årtionden av förbittrade uppgörelser mellan Arius och Athanasius anhängare, "den arianska striden", fördömdes arianismen vid Första konciliet i Konstantinopel 381 (se Nicaenska trosbekännelsen). (källa)
3. År 406 överskred burgunderna på nytt Rhen i samband med de stora germaninvasionerna av vandaler, alaner och sveber på flykt från hunnerna. År 436 krossades deras växande välde under deras hövding Gundahar av romare ledda av Aëtius, och hunner. Denna händelse återges i Nibelungenlied. Hunnerna hade då fortfarande bra förbindelser med romarna och Aëtius lät hunnerna besegra dem i grund varvid Gundahar och hela hans ätt stupade. Aëtius lät då burgunderna slå sig ned vid Genèvesjön, i den sydvästra delen av Gallien, som sedan dess bär deras namn Bourgogne. Där byggde de från ca 450 upp ett nytt rike, vilket utmärktes av ett relativt gott förhållande med de arianska burgunderna och de katolska romarna. Sin storhetstid hade de under Gundobads regering (474–516), då de var bundsförvanter med Teoderik den store. År 534 krossades deras rike av frankerna. (källa)
4. Den inre krisen komplicerades genom kätteriets (särskilt det reformerta, men också det arianska) av kungen tolererade utbredning, och inom klerus inträdde en brytning mellan en konservativ riktning och en reformatorisk, som hade en polsk nationalkyrka på sitt program. Den förra riktningen (företrädd bl. a. av Stanislaus Hosius) lyckades 1565 genomdriva ett erkännande av Tridentinska mötets beslut. (källa)