Betydelsebärande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet betydelsebärande

1. Den traditionella europeiska grammatiken, med indelning i satsdelar och ordklasser samt olika underkategorier, utformades på antik grund under medeltiden och utvecklades under århundradena därefter. Man utgick huvudsakligen från latinets uppbyggnad, och anpassade sedan grammatiken för beskrivning av andra språk. Under 1900-talet utvecklades strukturlingvistiken, en strukturell grammatik som beskriver språket som ett sammanhängande system av enheter som är beroende av varandra. Ett fåtal språkljud, fonem, bygger upp språkets minsta betydelsebärande enhet, morfem, som i sin tur kan kombineras till ord och satser. Varje språk har sin egen uppsättning av fonem och morfem, med regler för deras kombination. (källa)
2. I kinesisk skrift representerar i regel ett tecken ett morfem (den minsta betydelsebärande enheten i ett ord), och tecknen är alltså logogram. När kinesisk skrift används för att skriva andra språk, exempelvis som japansk kanji, så kan dock ett tecken representera flera morfem. Ibland har de också lånats in ideografiskt, för att representera inhemska ord. Begreppet morfogram används ibland för att beskriva tecken med den sortens representation. (källa)
3. Ett morfem är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk. Ett morfem ingår i allmänhet i ett ord, och byggs i sin tur upp av fonem. Läran om ordens inre struktur, det vill säga morfemen, kallas morfologi. (källa)
4. Japaner har ett släktnamn och ett förnamn, i omvänd ordning mot europeiska namn. Mangatecknaren Akira Toriyama heter alltså egentligen Toriyama Akira, eller, med kanji 鳥山 明. Eftersom kanji kan uttalas olika uppstår det ibland problem, det är inte uppenbart hur lästa ord uttalas eller hur man ska skriva det man hör. Dock är vissa uttal vanligare än andra. Tecknen i kanji är betydelsebärande och Toriyama Akira skulle kunna översättas till "Fågelberg Ljus". (källa)
5. Det är svårt att ge en entydig definition av vad som utgör ett pronomen, och gränsdragningen mot andra ordklasser (till exempel adjektiv och räkneord) varierar i den grammatiska traditionen. Ett karakteristiskt drag är att ett pronomen i sig självt inte är särskilt betydelsebärande, utan får sin betydelse av sammanhanget. För svenska gäller att det finns färre än 200 pronomen i svenskan som utgör mellan 10 och 25 procent av vanlig text. I elfte upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL) finns bara 69 pronomen upptagna som lemman. De förekommer oftare i talspråk än i skriftspråk. I skriven text är andelen pronomen ofta omvänt proportionerlig mot andelen substantiv: få substantiv innebär många pronomen, och omvänt. (källa)
6. Suffix (även postfix eller ändelse) är en betydelsebärande orddel (morfem) som placeras efter rotmorfemet, (eller i sammansatta ord rotmorfemen), men som i sig själv inte kan utgöra ett självständigt ord. Termen suffix betecknar varje affix som är placerat efter rotmorfemet. Två typer av suffix finns: böjningssuffix och avledningssuffix (derivationssuffix). Exempel på avledningssuffix är -ig i sandig och -het i gråhet. (källa)