Bipolär Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bipolär

1. Om sinnestillståndet kastas mellan mani, som varar mellan någon vecka till någon månad, och depression, som ofta varar något längre, kan det vara ett tecken på bipolär sjukdom. Svåra stämningsförskjutningar kännetecknar också andra affektiva störningar och schizoaffektivt syndrom, generellt sett. Hastiga kast mellan sinnesstämningar kännetecknar borderline, histrionisk personlighetsstörning, intermittent explosivitet, personlighetsförändringar, samt är ett tecken på att ett drogrus övergått i akut drogförgiftning. (källa)
2. Impulsivitet hänger ihop med risktagande, frånvaro av planering, samt benägenheten att fatta snabba beslut. Det är ett utmärkande drag för ADHD, impulskontrollstörning, bipolär sjukdom, drogmissbruk, vissa organiska psykiska störningar och personlighetsstörningar. Genetiska komponenter kan spela roll för utvecklingen av personlighetsdraget. Impulsiviteten regleras av orbitofrontalcortex och inferiora frontalgyrus. (källa)
3. Hypomani förknippas med kreativitet och en oproportionerligt stor andel framgångsrika konstnärer har haft någon form av bipolär sjukdom. (källa)
4. Personlighetsförändringar kan yttra sig i en förändrad omvärldsuppfattning eller sätt att relatera till sin omgivning. För att diagnosen ska ställas måste man utesluta att förändringen är en del av symtomen på en annan psykisk störning (till exempel negativa symtom vid schizofreni eller mani vid bipolär sjukdom). Den kan vara svår att skilja från en förstärkt symtombild hos en psykisk störning, vilken också kan utlösas av stark stress. Till skillnad från personlighetsstörningar, saknar en personlighetsförändring en etiologisk historia tillbaka till barndomens utvecklingen av personligheten. (källa)
5. Ett genombrott vad gäller modern behandling skedde på 1950-talet med klorpromazin (Hibernal), som gjorde stormavdelningarna överflödiga. Den nya generationen antidepressiva mediciner (främst av typen SSRI) introducerades i slutet av 1980-talet. De har typiskt sett mindre biverkningar, vilket lett till att sådan läkemedelsbehandling fått betydande spridning utanför psykiatrin och främst inom allmänmedicinen. Bipolär sjukdom (tidigare kallat manodepressiv sjukdom) behandlas bland annat med litium och behandlingen av schizofreni är föremål för intensiv forskning. De stora mentalsjukhusen har främst i den industrialiserade världen övergetts för en mer decentraliserad vård. (källa)
6. Att ha dålig och låg självkänsla kallas mindervärdeskomplex eller självförkastelse, vilket är mycket destruktivt för personen. Dålig och förhöjd självkänsla kan yttra sig som storhetsvansinne eller narcissistisk personlighetsstörning, eller som ett accentuerat personlighetsdrag av narcissism, vilka kännetecknas av att personen inte inser sina begränsningar och inte har en sann bild av sina förmågor. Även under den maniska fasen av bipolär sjukdom syns förhöjd men ogrundad självkänsla. Att utveckla god självkänsla innebär att skapa en objektiv uppfattning om sig själv, på gott och ont. (källa)
7. Ett skov är en tillfällig försämring av ett sjukdomsförlopp, eller en kraftig stegring av ett mer konstant men cykliskt sjukdomstillstånd. Skov förekommer vid till exempel multipel skleros (MS), bipolär sjukdom, kronisk depression, inflammatorisk tarmsjukdom (som till exempel Crohns sjukdom) och schizofreni. Vid sällsynta fall blir man aldrig lika bra som man var före skovet. (källa)
8. I DSM-I (1952) valde man att se sociopati som en psykisk sjukdom men uppfattningarna har sedan under årens lopp växlat beträffande sociopatens ansvarsförmåga. Ibland har sociopaten setts som en undergrupp till antisociala eller aggressiva psykopater. I DSM-II (1968) infördes så istället diagnosen antisocial personlighetsstörning. I DSM-III exkluderades denna vid psykisk utvecklingsstörning och schizofreni. Detta protesterade rättspsykiatriker mot, varvid DSM-III-R kom att medge att psykisk utvecklingsstörning och schizofreni kan föreligga vid några sidor hos antisocial personlighetsstörning, som nedsättningar i arbetsförmåga och föräldraskap – men enbart om det föreligger ett tydligt antisocialt beteende. Från psykodynamiskt håll har kritiken mot DSM tidvis varit hård. "DSM bortser från psykodynamiska orsaksfaktorer, funktioner på olika utvecklingsnivåer och den dynamiska jämvikt som finns mellan symptom och personlighet. DSM kan inte heller förklara det spektrum som finns från patologiska till normala reaktioner på stress" (Lichtman, 2008). I DSM-IV sägs den väsentliga egenskapen hos antisocial personlighetsstörning vara ett bestående mönster av likgiltighet för och brott mot andras rätt. Störningen ska ha börjat i barndomen eller den tidiga adolescensen och fortsätta upp i vuxenlivet. Det antisociala beteendet får då inte enbart inträffa vid samtidig schizofreni eller under en manisk episod vid bipolär sjukdom. Arbetet med DSM-V pågår (Moffitt m.fl. 2008) och beräknas vara klart 2011. Men inte heller där känner sig psykodynamiker till freds. DSM-V anses fortfarande alltför centrerad kring yttre beteenden och missar känslodynamiken (Cain m.fl. 2008). (källa)