Eldrör Synonymer Betyder Uttal

• kanon

Hur används ordet eldrör

1. Granatkastare har kort eldrör i förhållande till kalibern, är mycket lättare än en kanon eller haubits med samma kaliber, använder utgångsvinklar över 45° och har en utgångshastighet upp till ungefär ljudhastigheten (331 m/s vid 0°C). Eldröret är vanligen slätborrat och mynningsladdat men det förekommer exempel med räffling och bakladdning. Rekylen tas upp utan fjädring genom en bottenplatta som vilar direkt på marken, med undantag för vissa fordonsmonterade vapen. Ammunition är traditionellt vinggranater, hylslösa granater vars granatkropp har stjärtstycke med vingar för aerodynamisk stabilisering och en liten drivladdning för utskjutning. Mynningsladdade granatkastare fungerar traditionellt genom att släppa granaten genom eldröret så den faller med stjärtstycket mot ett slagstift i botten av eldröret som antänder drivladdningen och skjuter iväg granaten. (källa)
2. Ursprungligen, före första världskriget, gällde att en haubits skulle ha en eldrörslängd på mellan 12 och 14 gånger kalibern, en utgångshastighet på cirka 350 m/s och elevationsmöjlighet upp till 45°. Pjäser med längre eldrör, större utgångshastighet och mindre maximal elevation kallades kanoner, kortare pjäser med större elevation (övergrader) kallades mörsare. (källa)
3. En kanon (äldre benämning stycke eller bombard) är ett eldvapen av grov kaliber. Enligt modern terminologi skall en kanon vara av kaliber 20 millimeter eller grövre (på automatkanoner har gränsen gått vid 13.2 millimeter i Sverige), ha ett eldrör som är längre än ungefär 40 gånger kalibern och huvudsakligen skjuta flackbaneeld. Andra varianter av artilleripjäser är bland annat haubits och mörsare. Kanoner förekommer vanligtvis i artilleri, men även truppslag som luftvärn kan ha kanoner. (källa)
4. En mynningsladdare (laddstake) är ett eldvapen som laddas framifrån, alltså från mynningen. Det är den enklaste typen av eldvapen och består i huvudsak av ett eldrör som är öppet vid mynningen och slutet i bakändan. Bland tyngre vapen benämns mynningsladdare oftast som framladdningskanoner. (källa)
5. Motmedelssystem skall motverka infraröda- (IR), radiofrekvens- (RF) och elektrooptiska (EO) hot med hjälp av passiva metoder. Motmedel sprids ut och genererar en IR-/RF-signatur med syfte att vilseleda missilens målsökare. Genom att kombinera antalet kastare/eldrör och dess rörlighet i två axlar med de möjligheter som ammunitionens programmerbara tändrör ger får systemet frihet i fem grader: höjd, bäring, avstånd, antal skenmål och fördröjning mellan skenmålen. Det ger goda möjligheter att etablera skenmål och därmed haka av radar- och IR-målsökande robotar. (källa)
6. Sedan mitten av 1990-talet utvecklas pansarskyttefordon oftast med någon form av understödsvapen till exempel tung kulspruta eller granatspruta. Det finns även fordon med eldrör eller pansarvärnsrobotar. Soldater i pansarskyttefordon benämns pansarskyttesoldat eller (lite mer ålderdomligt) pansargrenadjär. En tidigt taktik för pansarskyttefordon under andra världskriget var att köra fordonen rakt in i fiendens ställningar för att sedan urlasta. Denna taktik anses numera dock vådlig beroende på ökad eldkraft och ökat understöd hos infantersoldater. En modern taktik är att soldaterna urlastar på stormavstånd och får sedan understöd av sina egna fordon under anfallet eller skjuta direkt från stridsrummet, så kallad "uppsutten strid". (källa)
7. Patronläge – den bakersta delen av ett eldrör eller pipa. (källa)
8. Så länge alla eldvapen hade slätborrade eldrör (pipor) kunde sfäriska projektiler användas, men när eldrören försågs med spiralvridna räfflor övergick man till att använda avlånga spetsiga projektiler. Genom räfflingens utformning erhöll projektilen en rotation vilken genom gyroverkan (gyroskop) stabiliserade den i banan. (källa)
9. I övrigt kan nämnas att flertalet kryssare, i huvudsak lätta kryssare (begränsade till ett huvudbatteri på 155 mm) utvecklades med ett huvudbatteri vars torn konstruerats för att medge höga elevationsvinklar (50-70 grader), vilket medgav användning mot luftmål. Dessa pjäser var dock i regel halvmesyrer som behövde sänkas efter varje skott för att kunna laddas om. Senare modeller som konstruerats som allmålskanoner från grunden medgav dock eldhastigheter på upp till 12 skott per minut per eldrör. (källa)