Försegel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet försegel

1. Klyvare är ett försegel som ingår i ett arrangemang av flera stagsegel på segelfartyg och en del äldre segelbåtar: ofta en stagfock som sitter på fockstaget mellan båtens stäv och salningen (skarven mellan undermast och toppmast, normalt ca 2/3 av mastens totala höjd), en klyvare som sitter på klyvarstaget mellan bogsprötet eller klyvarbommen och salningen, samt en jagare som sitter på toppstaget mellan bogsprötet eller klyvarbommen och masttoppen. (källa)
2. Förr stod ordet för "välseglande enmastad skuta". Under senare 1800-tal avsågs ett mindre enmastat fartyg med skarp bottenform och stort djupgående, med gaffelsegel, gaffeltoppsegel, stagfock och klyvare. Det kan föra också flygande jagare och bredfock eller spinnaker. En typ av fiskefartyg försedda också med mesanmast, smack, kom i Sverige att kallas kuttrar. Numera avser man med kutter ofta vilken som helst enmastad båt riggad med två försegel, varav det främre är fäst vid däck eller ett fast bogspröt. (källa)
3. Litsning kan göras med pistolhakar eller olika litshakar av metall eller plast för att fästa ett försegel i till exempel förstaget. Litsning med rep eller tamp utföres genom att fästa längs seglets kant lösa tampar, linor eller rep. Dessa tränsas eller binds genom öljetter längs seglets främre kant samt runt masten. Litsning med rep eller tamp förekommer numera på mindre jollar eller allmogebåtar och på vissa äldre segelbåtar eller segelfartyg. Litsringar kan vara av trä, rotting eller metall som löper på masten eller rundhult. På moderna segelbåtar används en litsskena, (mastskena) fäst på mastens akterkant för till exempel storsegelts travare. Det finns system där masten har en invändig ränna i masten (likränna) där storseglets lik träs när segel sätts, ett vanligt sätt på äldre master av trä. (källa)
4. På moderna fritidsbåtar var det innan rullfocken främst storseglet man revade, då man vill minska fockens yta byter man ofta till en mindre fock. I synnerhet på båtar med "masttopprigg", masthead, hade man en uppsättning olika stora försegel. (källa)
5. Slup är en segelbåt med en mast, ursprungligen betecknade det ett litet enmastat kustfartyg, med gaffelsegel, toppgaffelsegel, stagfock, klyvare och jagare – ibland även bredfock. Numera används ordet slup oftast i sammansättningen sluprigg för att beteckna en riggtyp med endast ett försegel (stagfock), till skillnad från kutterriggen som för två försegel (stagfock samt klyvare el. jagare). (källa)
6. Slör - segla med vinden in snett akterifrån. Seglen är väl utanför sidan på båten. Förutom vanliga försegel som fock och genua finns gennaker och spinnaker som är särskilt gjorda för slör. (källa)
7. Den ursprungliga skonerten var ett mindre tvåmastat fartyg med gaffelsegel på båda masterna, försegel och eventuellt gaffeltoppsegel. Senare har många andra typer förekommit, med varierande riggning och upp till sju master. På nutida skonare kan gaffel- och toppseglen vara ersatta med bermudasegel på den aktersta eller alla master. (källa)
8. Stagseglen infördes först som försegel på mindre båtar. På 1700-talet började man använda stagsegel också på stora fartyg och de kom att ersätta blindan och bovenblindan som försegel. I "modern" råsegelrigg har man alltid stagsegel som försegel (vanligen förstängstagsegel, inre och yttre klyvare samt jagare) och mellan masterna (benämnda enligt den mastdel där övre ändan av staget är fäst, till exempel storbramstagsegel). I snedsegelrigg på fartyg och större båtar har man alltid stagsegel som försegel (på skutor och fartyg vanligen stagfock, klyvare och jagare) och ibland också mellan masterna. (källa)
9. Tjalk är ett flatbottnat segelfartyg, ursprungligen från Nederländerna. Den är på sidorna, ungefär midskepps, försedd med så kallade svärd, eller stora träskivor i form av ett pärons längdsektion. Svärdet ärörligt kring en bult som genomgår dess smalare ända. Då fartyget seglar bidevind eller i någon riktning med vinden från sidan, släpps läsidans svärd i vattnet för att förhindra den avdrift, som annars, till följd av fartygets flatbottnade byggnadssätt, skulle äga rum. Fartyget, som vid lågvatten avses att kunna stå på botten, är vanligen riggad med en mast med gaffelsegel och tre försegel. (källa)
10. Att medvetet dejsa görs genom att försegel och storsegel förs ut åt båtens babords- respektive styrbordssida manuellt. Idag används manövern mer sällan, utan de flesta backar med hjälp av motorn. Dock förekommer det ibland vid kappsegling för att undvika att båten passerar startlinjen före startskottet. (källa)