Fredskongress Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fredskongress

1. År 1908 bildades National Peace Council (NPC) sedan den 17:e Universella fredskongressen hade ägt rum i London. Dess primära uppgift var att möjliggöra samråd och gemensamma aktiviteter för de anslutna medlemmar och skapa opinion. NPC ersättas år 2001 av Nätverket för fred. (källa)
2. Redan följande år fick han dock åter lämna Sverige för att på en fredskongress i Lübeck förhandla med polackerna och samtidigt söka kontakt med fransmännen för en eventuellt förnyad allians med dem. Resultatet blev emellertid klent och han kallades åter hem. (källa)
3. Under 1950-talet bestod en stor del av arbetet av att arrangera nationella och internationella fredskongresser. Organisationens verksamhet låg nere 1965-1972. Som ordförande efter nystarten fungerade mellan 1973 och 1988 den före detta socialdemokratiske riksdagsmannen Stellan Arvidson. Vid denna tid fokuserades arbetet på nedrustning och kärnvapenmoststånd, samt stöd till befrielserörelser i Afrika och Latinamerika. En av huvudfrågorna var då motståndet mot Natos planer på att placera 572 kärnvapenmissiler i Europa. (källa)
4. Alfred Nobels testamente säger att priset skall tilldelas dem som "hafva gjort menskligheten den största nytta" och att en femtedel tilldelas "den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser". Dessutom gällde dessa förutsättningar vad som gjorts under det gångna året. Detta frångicks dock av praktiska skäl av Nobelkommittén redan från början. (källa)
5. Gyllenstierna, vilken 1674 förlänades grevlig värdighet, var 1679 Sveriges befullmäktigade ombud vid fredskongressen i Lund, där han även lyckades åstadkomma en överenskommelse om gemensam utrikespolitik mellan de nordiska rikena. Han lyckades även få till stånd en myntkonvention, som röjde en för tidens förhållanden framsynt blick. (källa)
6. Efter sin återkomst från England, 1562, sändes han i slutet av samma år som diplomat till kejsar Ferdinand. Under sin långvariga vistelse i Tyskland hade han den föga avundsvärda lotten att där utföra Erik XIV:s diplomatiska uppdrag. I oktober 1563 fick han befallning att bege sig till Hessen för att avsluta giftermålsunderhandlingarna med lantgreven. De avbröts i februari 1564. På sommaren samma år uppehöll han sig i Rostock, där han fick framföra Erik XIV:s ursäkt för de svenska sändebudens uteblivande från den i samma stad beramade fredskongressen. (källa)
7. Efter hattarnas ryska krig var Cedercreutz 1743 tillsammans med Erik Mathias von Nolcken svensk fullmäktig vid fredskongressen i Åbo. För att utverka eftergift i de ryska fordringarna skrev han härifrån ett brev till tsarinnan Elisabet, hos vilken han alltså stod i gunst sedan sin tid i Sankt Petersburg. Denna direkta hänvändning till kejsarinnan anses ha bidragit till att ryska regeringen återlämnade Nyland till Sverige. (källa)
8. På den allmänna fredskongressen i Sparta 371 f.Kr. vidhöll Epameinondas med fasthet Thebes anspråk på att vara och erkännas som det boiotiska förbundets huvudort, gentemot spartanernas yrkande på att alla stater som inte tillhörde deras eget välde skulle vara oberoende och likställda. Anspråket föranledde en omedelbar krigsförklaring från Sparta och avsändandet av en stark krigshär under kung Kleombrotos. Vid Leuktra i Boiotien stod samma år ett slag där de numerärt underlägsna thebanerna genom Epameinondas fältherreskicklighet och nyuppfunna taktik, den så kallade skeva linjen eller thebanska falangen, vann en avgörande seger. (källa)
9. Hösten 1801 flyttade Gutkind Hirschel från Dresden till Köpenhamn och blev inom kort innehavare av ett kommersiellt lånebibliotek. 1804 fick han också tillstånd att öppna en bokhandel på Købmagergade, och han kom även att grunda ett förlag. Några år senare bytte han namn till Gerhard Bonnier. Namnet Bonnier kan vara en fransk variant av det tyska förnamnet Gutkind alternativt taget efter den franske mördade adelsmannen Antoine Bonnier d'Alco (1750-1799), som var franskt sändebud vid fredskongressen i Rastatt. (källa)