Huvudskål Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet huvudskål

1. Alla arter har en lång, kraftig, böjd näbb, som är helt förhornad och hos många arter bildar en stor kam eller kask på övernäbben, vilket har givit familjen dess namn. Storleken och formen på den gula eller röda näbben tillsammans med kasken skiftar mellan arterna. Några av arterna, i synnerhet hjälmnäshornsfågel med sin extra stor "kask", har en substans i den solida huvudskålen som strukturellt påminner om elfenben. Det hårda täta materialet är varken elfenben, hornämne eller ben. (källa)
2. Operationen bestod av utsågning (utborrning) av ben, företrädesvis huvudskålens, för att upplyfta ett benstycke som blivit intryckt under den omgivande ytans nivå, alternativt för att bereda avlopp för samlat var eller blod. Det kunde också användas för att avlägsna tumörer eller för att uttaga främmande kroppar som inträngt i benet, exempelvis gevärskulor. (källa)
3. Huvudreliken, den genomhuggna halskotan, förvaras i en pung av tyg från 1400-talet, i vilken insytts små bitar av pergament med otydligt latinskt pränt av 1200-talstyp. Att döma av huggytans riktning och utseende torde den som utdelat hugget ha stått till vänster om den på rygg liggande konungen. På vänstra sidan av huvudskålen syntes en och på lårbenen och skenbenen tillsammans sju större och mindre märken, som kunna härstamma från hugg- eller sticksår. (källa)
4. Namnet (1535 Hössijö) kommer från en by (nu benämnd Hundsjön). Förleden innehåller troligen hös, 'kulle, huvudskål'. Efterleden sjö kan syfta på Mörtsjön öster om byn. (källa)
5. Namnet skrevs 1366 Hösnum och kommer från kyrkbyn. Namnet innehåller troligen hös, 'huvudskål' och syftar på en höjd vid kyrkan. (källa)
6. I avsnittet Finnar och Lappar som Nordenstreng skrev till Herman Lundborgs Rasfrågor i Modern belysning beskrivs lapparna som en ras som inte egentligen kan räknas till de mongolisk folken, utan han ser lapparna som en arktisk- eller polarras som har uppsugits av den mongoliska. Han beskriver lapparna som ytterligt småväxta (under 160 cm) samt att deras huvudskål har en kort, bred form. Nordenstreng identifierar även att lapparna i omfattning övergivit nomadlivet och blivit bofasta samt därefter blandat sig med finnar och svenskar. (källa)
7. Det är även en äldre antropologisk beteckning på människoraser eller individer med kortare huvudskål. Termen infördes i svensk vetenskap av Anders Adolf Retzius. Motsatsen är dolikocefal, "långskalle", och mellanformer kallades mesocefal. Terminologin är idag helt föråldrad inom antropologin. (källa)