Industripolitik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet industripolitik

1. Den 18 december 2009 meddelade Gustav Fridolin att han åter tänkte kandidera till riksdagen för Miljöpartiet de gröna. Han motiverade det med de nedskärningar i skolan och äldreomsorgen som regeringen genomfört, och som han såg som en repris av vad som skedde på 1990-talet då han först engagerade sig. I början av sin andra riksdagsperiod ansvarade Fridolin för arbetet med att utveckla en grön industripolitik och i april 2011 utkom han med sin tredje bok, skriven tillsammans med Ulf Bodach Söderström, Maskiner och Människor: en skrift om arbete och framtidstro (Ordfront förlag). Boken väckte uppmärksamhet under politikerveckan i Almedalen 2011 sedan Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström uttalat att den fått honom att omvärdera sin syn på Miljöpartiet och uppmanade regeringen till närmare samarbete med MP. Fredrik Reinfeldt sa senare under veckan att det kan bli aktuellt att släppa in MP i regeringen. I en artikel i Expressen den 16 december 2010 offentliggjorde Fridolin att han kandiderade till att bli språkrör för Miljöpartiet. Den 21 maj 2011 valdes han tillsammans med Åsa Romson till språkrör. (källa)
2. Finansministern (färöiska: landsstýrismaðurin í fíggjarmálum) är en viktig del av Färöarnas lagting och öarnas ekonomi. Ekonomidepartementet har till stora delar varit ett eget departement, men har också haft andra ansvarsområden såsom närings-, jordbruks-, fiske-, och industripolitik. (källa)
3. Efter att ha avslutat sin grundskoleutbildning på Liceo Ludovico Ariosto i Reggio Emilia studerade han på Milanos katolska universitet där han tog en juristexamen 1961. Prodis akademiska karriär startade på institutionen för ekonomi på fakulteten för statsvetenskap vid universitetet i Bologna, där han arbetade som assisterande professor 1963. Mellan 1971 och 1999 var han professor i industriell organisation och industripolitik. (källa)
4. 1993 började han arbeta inom socialdemokratiska partiet och blev ledamot av partistyrelsen och det verkställande utskottet, och stannade på dessa poster till 1997. Hans områden i partiet var flykting- och invandringspolitik, och industripolitik. Efter den socialdemokratiska valsegern 1994 blev han statsråd i regeringen Carlsson III. Han var 1994-1996 biträdande arbetsmarknadsminister (med ansvar för integrations-, migrations- och arbetsrättsfrågor). I sin roll som minister deklarerade han att den svenska flyktingpolitiken skulle inriktas på att förhindra att människor utan skyddsbehov kom till landet, och att flyktingar i ökad utsträckning skulle få hjälp i sina hemländer. Detta ledde till kritik från de som förespråkade en annan invandringspolitik, och bland annat krävde företrädare för Broderskapsrörelsen att Blomberg skulle avgå. (källa)