Posttraumatisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet posttraumatisk

1. Giftstruma kan uppkomma av flera orsaker. Den vanligaste orsaken är att hela sköldkörteln överproducerar tyroideahormon. Detta kallas Graves sjukdom. Mindre vanligt är att en enskild eller flera knölar i sköldkörteln framkallar en ökad hormonsekretion, vilket kallas knölstruma. Tyreoidit (inflammation i sköldkörteln) kan också leda till giftstruma. Många kliniska tillstånd leder till att sköldkörtelvävnaden ökar produktionen av tyroideahormon, däribland posttraumatisk stress. Det förekommer att personer med anorexia nervosa under viktuppgången vid tillfrisknande har en övergående giftstruma. Sköldkörtelsjukdomar har en ärftlig komponent i det att det i samma familj kan uppkomma olika sådana sjukdomar, och drabbar oftare kvinnor än män. (källa)
2. I alla västerländska samhällen är våldsam hämnd förbjudet i lag (staten har våldsmonopol), och hämndbegär förekommer inte som legitim grund för institutionellt straff, oavsett missgärningens art. I straffrätten har fokus sedan 1800-talet kommit att skifta från hämnd till fångvård, inkapacitering och avskräckning. Under 1900-talet har flera länder övergått från diktatur till demokrati eller genomlevt svåra konflikter. Den allmänna hållningen efter sådana övergångar har i tilltagande grad varit att gå vidare och att kollektivt förlåta illdåd, ofta efter sannings- och försoningskommissioner. Metoden har dock kritiserats för att framtvinga förlåtande känslor hos personer som inte känner detta, och att det inte tillgodoser de individuella, psykologiska behoven hos offren som kan fortsätta bära på hämndbegär. I många sådana fall har offren med tiden kommit att betraktas som problem, för att de varit oförmögna att förlåta och gå vidare. Det finns en tydlig korrelation mellan oförmåga att förlåta och förekomst av posttraumatisk stress, depression och ångeststörningar. Under perioder har hämndbegär i varierande grad betraktats som ett medicinskt problem, ett synsätt som kritiserats för att sakna ett moraliskt perspektiv på brott. (källa)
3. Vissa kvinnor drabbas efter missfall av depressioner, ångeststörningar och svår sorg, samt posttraumatisk stress. Risken för psykisk ohälsa ökar om kvinnan känner skuldkänslor inför missfallet eller om hon klandrar fadern eller läkaren. (källa)
4. Rädsla för mörker är vanligt hos framför allt prepubertala barn , där det kan ses som en närmast naturlig del i utvecklingen. Nattblindhet hos barn är associerat med högre förekomst av mörkerrädsla. Mörkerrädsla kan också förekomma i vuxen ålder, där det sannolikt är underdiagnosticerat hos patienter med insomni. Mörkerrädsla hos vuxna insomniker är vanligare vid insomni som debuterat i barndomen än vid insomni som debuterat i vuxen ålder. Det kan även förekomma som ett delsymptom vid posttraumatisk stress. Det finns terapeutiska metoder framtagna specifikt för barn med mörkrädsla, även om de vetenskapliga studier som utvärderat metodernas effekt är få och metodologiskt svaga. (källa)
5. DID beskrivs som en psykologisk försvarsmekanism där personen i fråga använder dissociation för att kunna hantera ett allvarligt trauma, och på så sätt utvecklar en eller flera olika personligheter (delidentiteter) för att hantera upplevelserna. Dissociativ identitetsstörning, DID, utvecklas i barndomen, då gränsen mellan verklighet och fantasi fortfarande är vag. Det utsatta barnet skapar en parallell verklighet / identitet som hanterar det trauma barnet utsätts för. Delidentiteten bevarar sedan upplevelsen eller de känslor som följer med den i en separat del av den gemensamma personligheten. Ett barn som utsätts för långvariga övergrepp, oftast av någon nära anhörig som barnet är beroende av, är i riskzonen för att utveckla en posttraumatisk dissociativ identitetsstörning. Detta försvar mot det outhärdliga kan ses som en kreativ lösning av en till synes omöjlig situation. När barnet sedermera växer upp skapar emellertid denna uppdelning av jaget hinder i vardagen. Andra posttraumatiska reaktioner tenderar också att vara en del av problematiken. Återkommande minnesbilder och sensationer, mardrömmar, en upplevelse av distansering från omgivningen, ångest och relationsproblem. (Källa?). (källa)