Panslavisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet panslavisk

1. Janáček hyste hela livet en förkärlek för rysk kultur, vilket också kom till uttryck i hans val av underlag för sina operor. Hans böjelse för den ryska litteraturen avgjorde redan i ungdomen hans konstnärliga smak. Han påverkades av verk av Tolstoj, Gogol, Dostojevskij, Turgenjev och Tjechov, vilket visar sig i hans operor med "ryska " teman, och de inspirerade även till talrika instrumentalverk. Janáček betraktade sig som ett slags panslavisk nationalist, möjligen som motpol till den orientering mot Tyskland som präglade borgerligheten i Brno. Han talade utmärkt ryska, gav sina barn ryska namn, företog flera resor till tsarriken och grundade i Brno även en "rysk cirkel" som var verksam fram till slutet av första världskriget. (källa)
2. Svarta handen (serbiska: Црна рука, Crna Ruka, officiellt Ujedinjenje ili Smrt, "förenande eller döden") var en serbisk nationalistisk, panslavisk och revolutionär hemlig organisation vars mål var att skapa ett Storserbien på Balkan, i likhet med Dusan den stores medeltida rike. Svarta handen bildades den 10 juni 1910 av Dragutin Dimitrijević, även kallad Apis, som var general i den serbiska armén och underrättelsetjänstens chef. För att nå sitt panslaviska mål var gruppen beredd att ta till terrormetoder. (källa)
3. Att Storbritannien beslutat skicka en flotta till området bidrog till osmanska rikets strävan att snabbt återställa ordningen. Missnöjet med det svaga styret var stort även bland osmanerna och i maj 1876 avsattes Abd ül-Aziz av ett ungturkiskt parti och Murad V insattes i stället. Han satt endast några månader innan även han avsattes genom en statskupp och ersattes av sin bror Abd ül-Hamid II. Även bakom denna statskupp stod Midhat Pascha. Övergreppen mot bulgarerna och panslavisk propaganda fick både Montenegro och Serbien att förklara krig mot Osmanska riket och man kom överens om att Herzegovina skulle tillfalla Montenegro och Bosnien Serbien ifall de båda staterna vann kriget. Nikola I av Montenegro förde sin del av kriget med framgång men Milan I av Serbien hade visat sig vara mycket oskicklig som militärbefälhavare och hade fått den ryske generalen Michail Tjernjajev till sitt stöd. Osmanska riket ryckte dock fram med en stark här under Abdulkerim Nadir Pasha och sesegrade i augusti 1876 serberna ett allvarligt nederlag i slaget vid Alexinatz efter hårt motstånd. Vägen låg nu öppet för Osmanska riket att rycka in i Serbien men de västeuropeiska staterna krävde en vapenvila och hot från Ryssland gjorde att osmanerna tvingades gå med på kravet. En fredkonferens inleddes i Konstantinopel, där västmakterna krävde att religiös och politisk likställighet för alla trosbekännelser skulle råda inom de tre upproriska landskapen, och införandet skulle övervakas av europeiska ombud. Under pågående konferens kungjorde dock Midhat Pascha 23 december införandet av en ny konstitution med införandet av ett parlament med två kamrar där alla regioner oavsett trosriktning skulle ha rätt att sända representanter, och att frågan därmed var avklarad. Stormakterna var dock tveksamma huruvida detta verkligen skulle komma att genomföras. I februari 1877 avsattes och landsförvisades Midhat Pascha. Han konstitution kom visserligen att träda i kraft, men kom i realiteten att få mycket liten betydelse. Fred kom att slutas med Serbien men utgångspunkt i gränserna före kriget. Detta kunde inte accepteras av Ryssland som 24 april 1877 inledde kriget mot Osmanska riket. (källa)