Silverkanna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet silverkanna

1. Priset till vinnaren var ett praktfullt rött läderbälte med silverspännen. Bältet kallades The Champions Belt. Det fanns inga prispengar i de första tre Opens men 1863 instiftade man en prissumma på 10 pund som senare höjdes till 50 pund. Prissumman delades mellan andra, tredje och fjärde placerade proffsspelaren medan vinnaren fick behålla mästarbältet i ett år. 1863 vann Old Tom Morris den första prissumman på sex pund, att jämföra med prissumman 2004 som var 720,000 pund. Tävlingen om mästarbältet pågick till 1870 då Tom Morris Jr fick behålla bältet för alltid efter att ha vunnit tävlingen tre år i rad. Tävlingen ställdes in 1871 eftersom det inte fanns något vandringspris att spela om. Då förenade sig St. Andrews med Musselburgh och Prestwick och satte upp ett nytt ständigt vandringspris, Claret Jug, en silverkanna. Denna silverkanna har man spelat om varje år sedan dess. (källa)
2. Krakow blev vid sidan av denna verksamhet också en framgångsrik pantlånare. Bankverksamhet bedrevs vid denna tid ofta privat genom att man pantsatte en ägodel hos en person som i utbyte lånade kunden pengar. Panterna kunde utgöras av hus och tomter eller lösöreföremål såsom silverkannor, tennbägare eller kvinnokjortlar. Panten fick under lånetiden inte användas, något som var strikt lagförbudet. Cecilia Krakow framstår som en av Göteborgs mest framgångsrika pantlånare. Hon accepterade inte klädesplagg som pant. Våren 1664 hade hon tre gånger uppbjudit sina panter både källarmästare Didrik Strokirks och Lorens Jungs Tomt 6.32 3 gårdar (EIIa:1a). (källa)
3. En silverkanna skänktes 1681 i testamente efter Magnus Gripensköld. (källa)
4. Resterande kyrksilvret från äldre tider försvann under tre inbrott under lite mer av en hundraårsperiod, första gången på 1730-talet, andra 1830 då en silverkanna försvann och det återstående 1843, då även kyrkans kollektmedel blev inbrottstjuvens byte. Detta trots att församlingen hade efter andra inbrottet skaffat sig en av Sveriges säkraste kyrkokistor. Det innebar att man redan 1846 var tvungen att köpa sig en ny brudkrona och ända till modern tid har kyrkan inköpt eller fått till skänks nya silveralster. Bristen på medeltida inventarier och lösöre har dock sin främsta orsak att kyrkan brändes av ryssarna 1719, då all fast inredning såsom medeltida altarskåp och träskulpturer blev eldens rov. Dåvarande kyrkoherden Erik Exing (1663–1728) hann endast få med sig en del lösöre i samband med flykten från de annalkande fientliga trupperna. I kyrkan finns idag endast en runsten som under medeltiden användes som altarskiva, fast denna lades ned i korgolvet redan under reformationen och hittades åter först 1955. Samt den äldre dopfunten, vars fot är utförd i sandsten från Gotland på 1100-talets slut och vars skål gjordes i Kolmårdsmarmor under 1200-talets andra hälft. Den är placerad i dopkapellet, som uppfördes som gravkor på 1600-talet för ätten Schulman. Dopfuntens reliefer beskriver scener ur Gamla testamentet. Dessutom finns kopior av tvenne ljusstavar, som numera förvaras på Statens historiska museum. Originalen är från slutet av 1400-talet. Den yngre dopfunten tillkom i samband med 1950-talets restaurering och är utförd i glas av arkitekten Kurt von Schmalensee. (källa)