Skattkammare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet skattkammare

1. I åtskilliga tyska stater var kammer (av latin camera, förvaringsrum, skattkammare) benämning på de ämbetsverk, vilka förvaltade furstens enskilda förmögenhet, inkomsterna av domänerna, regalen m, samt vissa grenar av den inre förvaltningen. Med tiden ansågs tjänligt att åt dem som sökte inträde vid dessa verk, bereda tillfälle att grundligare sätta sig in i dithörande ämnen, varför lärostolar i dessa inrättades vid åtskilliga tyska universitet. (källa)
2. I Sverige har kåsa förekommit både i betydelsen av större och mindre kärl. I Sverige förekommer benämningen första gången i en finsk bouppteckning 1449-53. Där omtals en "kawsa aff silff", "en liten siff kausa" och en "kausa beslagen med silf". Ingen närmare beskrivning av dessa ges dock. Gustav Vasa lät 1556 utta två eller tre kåsor ur skattkammaren som gåvor till den ryske storfursten. I Erik XIV:s skattkammare beskrivs fyra silverkåsor, med en vikt på omkring 2,5 kilo vardera, vilka stod på "gåsefödder" och pryddes med en "havsman" och en "havsfru". Hertig Johan efterlämnade 1617 i sitt testamente två kåsor i silver om 7 respektive 5 kilo. Det förefaller som man under denna tid främst använt benämningen om större kärl. Samma testamente upptar även vad som kallas "en liten Rysseskål som plägar följa kåsorna åt", vars vikt snarast motsvarar det som brukar förknippas med kåsor. (källa)
3. Ursprungligen var en novell en berättelse om en nyhet av underhållande art, en anekdot i lätt framställning. Den moderna novellitteraturen har sitt ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I outvecklad form förekom novellen (på vers) under medeltiden och odlades särskilt av de nordfranska trouvèrerna i form av fabliaux och contes, som blev givande källor för italienarna, när dessa på 1300-talet utvecklade novellens konstform. Övriga skattkammare, ur vilka den italienska novellistiken öste, var senantikens "Milesiska berättelser" samt en hel del österländska samlingar, såsom den indiska fabelsamlingen Hitopadeça (Bidpais fabler), De sju vise mästare, Gesta romanorum och Disciplina clericalis. (källa)