Stavelseskrift Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stavelseskrift

1. Kilskrift kallas den ord- och stavelseskrift som var det vanligaste skriftsystemet i Främre Orienten under perioden från cirka 3200 f.Kr. till cirka 75 e.Kr och som skrevs med kilformade tecken, oftast på lertavlor. Skriften användes i Mesopotamien av bland andra sumerer, babylonier, kaldéer, assyrier, araméer, elamiter och hettiter för att skriva sina olika språk och bredde ut sig över stora delar av Främre Asien, och Mindre Asien. Dessutom användes lertavlorna ännu för den kretensisk-minoiska skriften och i det förhistoriska Grekland. (källa)
2. Vokaler infördes enligt Ong som en nyhet i grekisk skrift cirka 500 f.Kr. Tidigare hade skriften mest bestått av symboler i bildskrift och stavelseskrift, tillgänglig endast för yrkesskrivare i maktens tjänst. Med ljudenlig skrift öppnades obegränsade möjligheter för envar att kommunicera genom att allt som kunde sägas också kunde skrivas med ett trettiotal tecken. (källa)
3. En stavelseskrift (ibland även kallat stavelsealfabet) är en uppsättning symboler som representerar stavelser, som utgör ord. En symbol i en stavelseskrift representerar typiskt en optionell konsonant följd av en vokal. I ett äkta stavelsealfabet finns det ingen systematisk grafisk likhet mellan fonetiskt besläktade tecken. Således har tecknen för "ke", "ka" och "ko" ingen likhet som indikerar deras gemensamma k-ljud. Jämför med abugida, en sorts skrift där varje grafem typiskt representerar en stavelse, men vars tecken har likheter om de har samma ljud (typiskt alterneras en gemensam konsonantbas på mer eller mindre konsekventa sätt för att representera stavelsens vokal). (källa)