Vittnesberättelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet vittnesberättelse

1. Satanism är en heterogen samling av filosofiska och religiösa trosuppfattningar som grundar sig på ett aktivt ställningstagande för satansfiguren. Idén om djävulsdyrkande sällskap tros komma från slutet av 1300-talet, men föreställningen om människor som ingått i pakter med Djävulen eller tjänat denne, direkt eller indirekt, kan återfinnas i Bibeln och bland kyrkofäderna. Det finns inga empiriska bevis för att någon form av organiserad djävulsdyrkan skulle ha ägt rum så långt tillbaka som medeltiden, endast vittnesberättelser från häxprocesserna. Vardagligt används satanism inte sällan synonymt med en form av djävulsdyrkan, medan satanister, akademiker och andra insatta hellre talar om specifika grupperingar än om satanism som ett homogent begrepp. (källa)
2. En vittnesberättelse angående konverteringen från asaläran till kristendom finns bevarad för Tröndelag i allmänhet och Öst-Tröndelag i synnerhet. Nämligen bonaderna som hittades i Överhogdal i östra Härjedalen 1909, daterade till perioden 800–1100. I Tröndelag börjar kristna stenkyrkor byggas under 900-talet. Missionärer kom från de brittiska öarna där Norge hade skatteländer för att sprida den kristna tron. Tröndelag var vid tillfället den förnämsta delen i Norge, dess huvud. Odens åttafotade häst Sleipner förekommer på tapeten, Gullinkambe likaså. Yggdrasil, världsträdet, utgör centrumet i bonaderna. Många av de fornnordiska gudarna kan även de skönjas. Kyrkor, mytologiska monster, människor, skepp med mera återfinns på tapeten. Ändock förekommer inga stridigheter, vävnaderna vittnar om en infiltrering, kristen förekomst i ett kultiskt samhälle. Präster och kors i en hjältesaga. Livsträd och rutor symboliserar lycka och konverteringen i Skandinaviens inland, i Härjedalen, skedde fredligt. Någon strid i samband med övergången har inte heller påträffats i vare sig Jämtland eller Härjedalen. Tvärtemot vad Skogbonaden från Hälsingland berättar om, där den kristna kyrkan attackeras från alla håll och kanter. Hälsingland och Norrland var nykonverterade på 1190-talet och Järnbäraland, alltså Dalarna, var 1177 fortfarande hedniskt. (källa)
3. Av de få vittnen som tillfrågades om saken kunde inget vittne tydligt dra sig till minnes att Engström fanns på platsen under de första omgångarna förhör våren 1986. Vittnena var koncentrerade på vad som hände paret Palme och gav mycket lite upplysning om de andra vittnena i polisförhören under mars månad 1986. I senare förhör pekade ett par personer ut Engström som varandes på platsen bland övriga vittnen, men eftersom han vid det laget hade förekommit i medierna ansågs dessa utsagor ha svagare tillförlitlighet än de allra tidigaste förhören. Engström var dock långtifrån det enda vittne som under utredningens gång har lämnat olika versioner av vad som skedde under mordkvällen, och han var heller inte ensam om att inte finnas med i andra vittnesberättelser. Eftersom de flesta vittnen aldrig tillfrågades om vilka andra personer de hade sett på platsen – polisens frågor handlade nästan uteslutande om Olof och Lisbeth Palme och den flyende gärningsmannen – fick de flesta aldrig frågan om huruvida de hade lagt märke till Engström eller inte. Dock kvarstod faktum att hans berättelse om vad han gjort precis kring mordet inte kunde bekräftas av någon annan. (källa)