Överjordisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet överjordisk

1. Enligt Bahá'í-tron uppenbarades Guds 100:e och största namn – bahá, som både är ett substantiv (strålglans, överjordisk klarhet) och ett adjektiv (allstrålande, himmelskt klar) – för grundarna av och för flera av de första anhängarna till denna nya religion. Ordet Abhá är superlativformen av bahá'í, och de bahá'í-troende brukar upprepa orden Alláhu Abhá (Gud, den mest lysande) i samband med bön eller meditation. (källa)
2. New York 1979: På ett sjukhus på Manhattan föds ett barn med ett ovanligt födelsemärke. Nedräkningen har startat. Christine (Robin Tunney) växer upp till en vacker, ung kvinna. Hon dras motvilligt in i ett djävulskt spel när en mystisk man (Gabriel Byrne) dyker upp 20 år senare. Ett spel som kommer innebära slutet för hela mänskligheten. Det blir upp till Jericho Cane (Arnold Schwarzenegger) en avdankad ex-polis att förhindra katastrofen. Cane dras in det ena skrämmande mötet efter det andra och inser snart att Christine är nyckeln till en överjordisk kraft, född enligt en urgammal profetia. Och det är nu, i den mörkaste av timmar, som hela mänskligheten måste förlita sig till en enda man. (källa)
3. Gentile da Fabriano var verksam bland annat i Florens, Venedig, Orvieto och Rom. Han äver en an övergångsmästarna mellan medeltid och renässans. Gentile da Fabriano utgick från sin umbriska hemtrakts gotik och bibehöll alltid något av skolans dekorativa stil. Hans gestalter präglas av en överjordisk mildhet, men samtidigt är han noggrann med ge detaljerna naturtrogenhet och återger med finhet ljusspelat och var en fulländad stoffmålare. (källa)
4. Johann Andreas Schmeller gav 1847 ut Carmina Burana, den kanske mest betydelsefulla samling av medeltida och medelhögtysk lyrik från tiden 1220-50, som bevarats i klostret Benediktbeuern i Bayern. Nästan hundra år senare, 1934, upptäckte Orff samlingen och blev så fascinerad av den sällsamt ålderdomliga lyriken, att han genast skapade en scenkantat, som han sedan fullbordade i augusti 1936. För att skapa en helaftonsföreställning realiserade han ett snarlikt strukturerat dansspel efter Catullus dikter om dennes kärlek till patricierdottern Clodia Pulcher (Lesbia). Orff hade nu två helt självständiga musikteaterstycken till sitt förfogande, det första som ett slags öppning och det andra som ett "intermedium". En överjordisk bröllopsfest skulle bilda avslutningen. Orff vände sig på nytt till Catullus. Han valde ut några av dennes bröllopsdikter, kombinerade dem med passande fragment av Sapfo och avslutade det hela med Euripides effektfulla körvisestrof. Triptykens tredje och avslutande del fullbordades 1951 och fick namnet Trionfo di Afrodite. (källa)