Adjektivisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet adjektivisk

1. Pronomen uppdelas efter sin funktion och böjning eller efter sin betydelse. Om man ser till funktionen finns två större undergrupper: substantiviska och adjektiviska pronomen. Substantiviska pronomen kan stå som ensamt huvudord i en nominalfras, och liknar därmed substantiv. I denna funktion ersätter de ett substantiv eller egennamn (jfr det latinska ursprunget 'pro nomen', "istället för namn"): "Det (=flygplanet) störtade". Adjektiviska pronomen kan användas som attribut till substantiv, och liknar därmed adjektiv: "Inga passagerare överlevde". (källa)
2. Adjektiviska ord (adjektiv, particip, possessiva pronomen samt vissa räkneord) och artiklar kongruensböjs ofta efter egenskaper som genus, klass, numerus, kasus, species och artikel hos de substantiv eller pronomen som de beskriver eller preciserar. Kongruens hos adjektiv är vanligast i språk där adjektiviska ord i attributställning placeras efter huvudordet (och kongruenskategoriernas affix är suffix). Böjning förekommer också för adjektivistiska ord som predikatsfyllnad. (källa)
3. Rabulism innebär en politisk åskådning som främst kännetecknas av tro på förändring genom omstörtande verksamhet. Uttrycket finns även i adjektivisk form rabulistisk, "som tyder på rabulism". Jan Myrdal har regelbundet i press och övrig media benämnts vara en Rabulist. (källa)
4. För ord som deklineras är grundformen den form som står i nominativ singularis. Om ordet är adjektiviskt, det vill säga har genus som böjningskategori, står grundformen dessutom i maskulinum. Substantiv och pronomen kan dock ibland ha defekt paradigm och sakna denna form. (källa)
5. Termen förekommer adjektiviskt i uttryck som "hednamission", "hedniska riter" och "hednatiden", vilket avser hednisk tid/förkristen tid underförstått syftande på tiden före tiohundratalet i Norden. Hedendom som begrepp undviks inom religionsvetenskapen. Etnologer föredrar därför ofta att använda mer precisa benämningar såsom polyteism, schamanism eller animism. (källa)
6. Kasus är en grammatisk kategori för nomen, som markerar dessas funktion i satsen. I första hand gäller det pronomen och substantiv – samt substantiverade former av övriga nomen. I många språk som använder kasus kongruensböjs dock andra nomen, som räkneord och adjektiv (samt adjektiviskt använda particip), med huvudordet. Allra vanligast är denna kasuskongruens hos språk där adjektivattribut i allmänhet placeras efter huvudordet. (källa)
7. Adjektiv (inklusive adjektiviska verbformer) som kongruensböjs med substantiv enligt "-us, -a, -um-mönster" får också vokativform. Det gäller alltid där de är beskrivning till maskulina substantiv som "tilltalas", det vill säga även när aktuellt substantiv inte böjs enligt andra deklinationen, och således saknar vokativform. Store kung (tilltal) blir därmed rex magne (nominativ: rex magnus). Även vissa räkneord har vokativform, vilken då fungerar på samma sätt som adjektivens. (källa)
8. I fornsvenskan böjdes substantiv och pronomen i kasusen nominativ, ackusativ, genitiv och dativ. De svaga maskulinerna, femininerna och neutrerna hade varsin deklination. Åtminstone tre grupper starka maskuliner, tre grupper starka femininer och en grupp starka neutrer kan identifieras. Adjektiviska ord och räkneord böjdes efter substantivets genus och kasus. Bestämdheten lades till ordet efter kasusböjningen, även den böjd i kasus (fiskens = fisksins). (källa)
9. Bland de vanliga all-afrikanska språkliga dragen finns följande (Greenberg 1983): vissa fonemtyper, såsom implosivor, dubbelt artikulerade labiovelara klusiler som /kp/ och /gb/, initiala nasalkonsonantklustrer, klickljud, samt de halvslutna vokalerna /ʊ/ och /ɪ/. Fonemtyper som är relativt ovanliga i afrikanska språk är bland andra uvulara konsonanter, diftonger och främre rundade vokaler. Bland spridda syntaktiska drag finns det vanliga användandet av adjektiviska verb och uttryckandet av jämförelse genom ett verb för att överträffa. (källa)