Vad betyder och hur uttalas andhämtningspaus
Andhämtningspaus uttalas and|hämt|nings|paus.
Ordformer och varianter av andhämtningspaus
Singular
- andhämtningspaus
- obestämd grundform
- andhämtningspaus
- obestämd genitiv
- andhämtningspausen
- bestämd grundform
- andhämtningspausens
- bestämd genitiv
Plural
- andhämtningspauser
- obestämd grundform
- andhämtningspausers
- obestämd genitiv
- andhämtningspauserna
- bestämd grundform
- andhämtningspausernas
- bestämd genitiv
Andhämtningspaus är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet andhämtningspaus
Syftet med "time-out" är enligt dess förespråkare annorlunda än för en skamvrå: time-out syftar till att dämpa en konflikt och ge såväl föräldrar som barn en andhämtningspaus, medan skamvrå är en traditionell bestraffningsform. Förespråkare av time-out hävdar att det kan genomföras på ett sådant sätt att barnet uppfattar det som en naturlig konsekvens av destruktivt beteende och inte som en bestraffning.
Bolsjevikernas seger i Ryssland (se Rysslands historia) den 7 november 1917 följdes av förslag till centralmakterna om stillestånd för inledande av underhandlingar om allmän fred. Stilleståndet ingicks den 15 december på 28 dagar med automatisk förlängning och en veckas uppsägning. Sedan man på förhandlingsorten Brest-Litovsk först ajournerat förhandlingarna 10 dagar för att ge de allierade tillfälle att deltaga, men dessa lämnat en anmodan därom obesvarad, vidtog i januari 1918 på allvar förhandlingarna med Lev Trotskij som främste ryske, von Kühlmann och Czernin som centralmakternas ledande underhandlare. Ryssarna sökte först begagna tillfället till indirekt propaganda, men då centralmakterna den 9 februari slöt separatfred med Ukraina, ändrade Trotskij taktik och sökte komma undan besvärliga avträdelsekrav genom att 10 februari förklara kriget för Rysslands del upphört utan fredsslut. Centralmakterna betraktade denna förklaring som en indirekt uppsägning av stilleståndet och började 18 februari ny offensiv med följden att sovjetregeringen, som var urståndsatt att göra nämnvärt väpnat motstånd, beslöt underkasta sig centralmakternas villkor obesedda för att på så sätt vinna "en andhämtningspaus".
