Vad betyder och hur uttalas anslutningsavgift
Anslutningsavgift uttalas an|slut|nings|av|gift.
Ordformer och varianter av anslutningsavgift
Singular
- anslutningsavgift
- obestämd grundform
- anslutningsavgifts
- obestämd genitiv
- anslutningsavgiften
- bestämd grundform
- anslutningsavgiftens
- bestämd genitiv
Plural
- anslutningsavgifter
- obestämd grundform
- anslutningsavgifters
- obestämd genitiv
- anslutningsavgifterna
- bestämd grundform
- anslutningsavgifternas
- bestämd genitiv
Anslutningsavgift är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet anslutningsavgift
Det kommunala bolaget Ängelholms Kabel-TV AB var 1996 en av de första i landet att erbjuda internetåtkomst via kabel-TV anslutningen till 7 000 hushåll med 2 000 kr i anslutningsavgift och 300 kr/mån. Under det första året nappade ett hundratal hushåll på erbjudandet och kopplade upp sig. Samma år kopplades Umeås bostadsrättsförening Irrblosset som en av de första in på internet med 10 Mbit/s Ethernet till låg fast månadskostnad. Andra liknande projekt i Umeå var Baldakinen och Kvarteret Vittran. Redan 1996 hade många studentbostäderna i Umeå fast internetuppkoppling 10Mbit/s.
Föreningen hade som mål att bygga och underhålla vattenverk och ledningar till fastigheterna. Till föreningen anslöt sig genast 35 fastigheter, som alla låg utspridda över åsen. Fastighetsägarna fick betala en anslutningsavgift på 300 kronor och behövde dessutom låna ut pengar till bygget av vattenverket. Ytterligare behövde föreningen 4000 kronor för att kunna anordna brandposter i anslutning till nätet, som behövde grövre rör i huvudledningarna för att fungera. Dessa pengar fick man från Uppsala läns brandstodsbolag. Man anlitade entreprenörer för att kunna gräva, rörlägga, återfylla och bygga pumphus och vattentorn. Pumphuset byggdes över en naturlig källa där både vattenkvalité och flöde hade godkänts vid analyser. Vattentornet byggdes av trä med plåtbehållare på åsens högsta punkt. Vattenmätare kom aldrig att byggas i de anslutna fastigheterna eftersom de var kostsamt och svårt, utan istället bedömdes förbrukningen relativt rättvist genom ett särskilt andelssystem.
Malmön med Runskär, en ö utanför Malmöns södra del, började bebyggas vid början av 1900-talet. Avsikten var att ge stans arbetarbefolkning chans till ett fritidsboende. Tomterna arrenderades ut av Köpings stad och den ursprungliga bebyggelsen var små stugor runt 20 m². Tomtarealerna låg strax under 1000 m². På 1930-talet var Malmön och Runskär fullt utbyggda varför staden upplät även Vitön, ett område strax innan Malmön, för bebyggelse. Det ursprungliga elnätet var på 1980-talet i så dåligt skick att det behövdes bytas ut, dessutom hade det avloppsvatten som rann ut i åsen förorenat grundvattnet. Kommunen beslöt därför att dra ny el samt kommunalt vatten och avlopp till området. För att finansiera arbetet fick de boende erbjudande om att friköpa tomterna i mitten av 1980-talet. Priset sattes mellan 45 000–55 000 kr beroende på läge, samtidigt var alla som friköpte tomten tvungna att betala anslutningsavgift till vatten och avlopp på 20 000 kr. I dag har området förvandlats till året runt-boende.
Anslutningsavgift på Engelska
- connection fee
