Arbetarskyddslagstiftning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet arbetarskyddslagstiftning

1. Krefting medverkade 1900 vid tillkomsten av Norsk Arbeidsgiverforening och var många år dess sekreterare, sedermera byråföreståndare, och ledande man, 1918 blev han föreningens konsulent. Dessutom var han ordförande 1904–08 i Polyteknisk Forening, 1906–08 i Norges næringsraad och 1921–22 i Norsk Kemisk Selskap. Han tog initiativ till bildandet av ett politiskt näringsparti i Kristiania och var 1906–08 ledamot av dess styrelse. År 1916 var han ledamot av kommittén för revision av arbetarskyddslagstiftningen. Samma år upprättade han i Bretagne och på Jæren fabriker för förädling av havstång. (källa)
2. Under den nye kejsaren Vilhelm II hade Bismarck allt svårare att driva igenom sin fientliga politik mot socialdemokraterna. Den huvudsakliga konflikten bestod i att Bismarck ville förlänga socialistlagen (se ovan) medan Vilhelm II ville närma sig både arbetarklassen och socialdemokratin. Kejsaren förbättrade arbetarskyddslagstiftningen utan att samråda med Rikskanslern vilket försvagade Bismarcks position. När Riksdagen dessutom inte förlängde socialistlagen och socialdemokraterna blev största partiet i riksdagen avskedades Bismarck av Vilhelm II. Därefter drog Bismarck sig tillbaka från politiken, dock med en viss bitterhet över det sätt på vilket han hade tvingats avgå. Han avled 30 juli 1898. (källa)
3. Det fanns skyddsbestämmelser i Sverige framför allt för barnarbete redan i skråordningar under 1600-talet men någon egentlig arbetarskyddslagstiftning fanns inte förrän yrkesfarelagens tillkomst 1889, som trädde i kraft året därpå samtidigt som Yrkesinspektionen påbörjade sin tillsyn mot den privata industrin. Barnarbete hade begränsats i en lag 1881, då förbud infördes för barn under 12 år i fabriks- och hantverksarbete. Med den nya lagen stärktes skyddet för minderåriga och kvinnor. Antalet inspektörer var från början bara tre, utökades till fem några år senare då även industriell rörelse som bedrevs av stat och kommun kom att täckas av lagen. 1912 fick arbetstagarna laglig rätt att utse egna representanter för samråd med Yrkesinspektionen, en blygsam början till den ställning skyddsombuden skulle komma att få i senare års lagstiftning, först genom lagen 1949 men framför allt under 1970-talet. Då tillkom rätten för skyddsombud att stoppa arbete vid överhängande fara. Yrkesinspektionen hade också under årens lopp stegvis fått skarpare befogenheter att verka. (källa)
4. Sistnämnde Astley blev far till Thorvald Fürst (1866–1927), som blev yrkesinspektör i Stockholms distrikt 1901, tillförordnad chef för arbetarskyddsbyrån i den nyinrättade Socialstyrelsen 1912 och ordinarie byråchef där 1914. Han var riksdagsman i Andra kammaren 1907–1911 (liberal) och ordförande i tredje tillfälliga utskottet 1910—1911. Fürst var 1911–1914 ledamot av andra försvarsberedningen och blev sistnämnda år ledamot av en utredning rörande sjöförsvarets ordnande. Under första världskriget var Fürst chef för Centrala bränslebyrån 1916 och för Handelskommissionens kolbyrå 1917–1919. Bland hans skrifter märkes Arbetarskydd och arbetarskyddslagstiftning (Folkets studiehandbok, 13, 1923). (källa)
5. Berlepsch tjänade inom den preussiska förvaltningen till 1877, då han blev statsminister i Schwarzburg-Sondershausen. År 1881 blev han vice regeringspresident i Koblenz och 1884 regeringspresident i Düsseldorf. På denna post ådrog han sig stor uppmärksamhet genom sina nitiska bemödanden till arbetarbefolkningens fromma (förordningar om söndagsvila och barns arbete i fabriker, personlig inverkan på de stora arbetsgivarna till arbetarnas bästa med mera), varför han, efter att 1889 ha utnämnts till överpresident i Rhenprovinsen, 1890 kallades till minister för handel och industri. Han ledde den i Berlin samma år samlade internationella arbetarskyddskonferensen samt hade stor förtjänst om tillkomsten av den tyska lagen om arbetarskydd, om inrättande av handelskamrar samt om en ny lag om söndagsvila. Från befattningen som handelsminister avgick han 1896, enär han genom sin iver för arbetarskyddslagstiftning kommit i konflikt med ministären. Under hans presidium grundades 1901 i Berlin "Sällskapet för social reform", som verkar för främjandet av arbetarvänlig social lagstiftning. (källa)