Arméstab Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet arméstab

1. Arméstaben (Ast) var en högre ledningsstab inom svenska armén som verkade i olika former åren 1937–1994. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm. (källa)
2. I februari 2018 föreslog Försvarsmakten i sitt budgetunderlag för 2019 till regeringen en omorganisation av Försvarsmaktens ledning. Förslaget var bland annat utformat med en ny ledning och nya organisationsenheter på nya orter. Det för att ge bättre förutsättningar för en robust och uthållig ledning. De nya organisationsenheter som Försvarsmakten önskade bilda föreslogs benämnas arméstaben, flygstaben samt marinstaben. Dessa skulle bildas genom en sammanslagning av produktionsledning och insatsledning, samt andra kompletterande delar från bland annat Högkvarteret och Försvarets materielverk. Staberna föreslogs bildas den 1 januari 2019 och ledas under en arméchef, en marinchef och en flygvapenchef. (källa)
3. År 1873 förenades Krigsarkivet med Generalstabens krigshistoriska avdelning och konstituerades som arkivdepå för de militära myndigheternas äldre handlingar. År 1935 skildes Krigsarkivet från krigshistoriska avdelningen och blev en egen enhet, först under Chefen för Generalstaben, från 1937 under Arméstaben. År 1942 beslutade riksdagen att Krigsarkivet skulle vara en egen myndighet knuten till Försvarsstaben och att dess verksamhet också skulle inkludera marinen. Sedan 1995 är Krigsarkivet en avdelning inom Riksarkivet. (källa)
4. Försvarsstaben var överbefälhavarens ledningsorgan i fred, och ledde de tre försvarsgrenarna Arméstaben, Flygstaben, Marinstaben och Hemvärnet. Försvarsstaben ledde även militärområdena och ett antal skolor och samt logistikenheter. (källa)
5. Wåhlin föddes som son till bankdirektör Per Wåhlin och dennes hustru Tora Wåhlin (född Melin). Han avlade studentexamen i Stockholm 1932. Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1935 och utnämndes samma år till fänrik i fortifikationen, varefter han gick Allmänna fortifikationskursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1936–1938, befordrades till löjtnant i ingenjörtrupperna 1938 och studerade vid Krigshögskolan 1940–1942. Han befordrades till kapten i Generalstabskåren 1944, tjänstgjorde vid Försvarsstaben 1944–1946 och var lärare vid Krigshögskolan 1946–1951. Efter trupptjänst vid Bodens ingenjörkår utnämndes han till major i ingenjörtrupperna 1953, var chef för Utrustningsavdelningen i Arméstaben 1953–1959 och gick Allmänna kursen vid Försvarshögskolan 1954. Han befordrades 1959 till överstelöjtnant och var chef för Arméns fältarbetsskola 1959–1961, varefter han befordrades till överste 1961 och var chef för Sektion I vid Arméstaben 1961–1963. Under år 1963 var han sekundchef vid Livregementets grenadjärer. (källa)
6. AST – ett stabsorgan för arméchefen 2019-, se Arméstaben. (källa)
7. Under krigsåren tjänstgjorde han bland annat vid beredskapsorganiserade armékårs- och fördelningsstaber, genomgick Krigshögskolan (KHS) 1941–1943, blev kapten 1942, aspirant vid Generalstabskåren och kapten vid densamma 1945. Under de närmaste efterkrigsåren var han placerad vid Arméinspektionens centralavdelning och Arméstabens organisationsavdelning, samtidigt som han undervisade vid Krigshögskolan i taktik och stabstjänst och en kortare tid även vid Flygkrigsskolan. 1949 utnämndes han till kapten vid Västernorrlands regemente (I 21), 1951 till major och 1955 överstelöjtnant i Generalstabskåren. 1953–1957 var han avdelningschef vid försvarsstaben. 1957 återvände Almgren till trupptjänst som överstelöjtnant och utbildningsofficer vid Hälsinge regemente (I 14), innan han 1960 utnämndes till överste och chef för Jämtlands fältjägarregemente (I 5). (källa)
8. Vid 17 års ålder blev han 1939 volontär vid Västerbottens regemente. Efter avlagd studentexamen vid Försvarets läroverk 1947 och officersexamen 1948 kom Jonsson 1949 som fänrik till Kiruna och Arméns jägarskola. Han blev löjtnant 1950 och efter utbildning fallskärmsjägartjänst 1951 tjänstgjorde han vid Arméns fallskärmsjägarskola i Karlsborg 1952-53. År 1954 återvände Jonsson till tjänst vid Arméns jägarskola innan han 1958 på påbörjade utbildning vid Försvarshögskolan i Stockholm. Efter avslutad utbildning var han generalstabsaspirant 1963-65 och blev kapten i Generalstabskåren 1965 och från 1964 placerad som detaljchef vid Arméstabens taktikavdelning. Jonsson blev major i Generalstabskåren 1966 och redan samma år återkom Jonsson till Kiruna som chef för Arméns jägarskola. År 1968 befordrades han till överstelöjtnant i samma placering och efter befordran till överste 1973 blev han befälhavare för Kiruna försvarsområde och två år senare samtidigt chef för Lapplands jägarregemente. År 1979 befordrades Jonsson till överste av 1:a graden och tillträdde som chef för Dalregementet och Kopparbergs försvarsområde. Efter pensionering 1982 var Jonsson deltidsanställd som chef för fredsutbildningen av förbandschefer i försvaret 1983-1988. Han var ordförande i den så kallade sabotageutredningen 1984-1985. (källa)
9. Verksamheten blev kvar i Almnäs, men regeringens förslag om ett gemensamt FN-centrum blev verklighet. År 1992 samlades FN-skolan samt Arméstabens FN-avdelning (Ast/FN) till en enhet, dessa hade till uppgift att utbilda och administrera utlandsmissioner, vilka bildade 1993 Försvarets internationella centrum (Swedint). Vid samma tidpunkt avskildes FN-skolan från Svea ingenjörregemente för att ledas av arméchefen. I samband med att myndigheten Försvarsmakten bildades 1994, överfördes ledningsansvaret över Swedint till Försvarsmaktens högkvarter. År 1997 omorganiserades centrumet till ett kommando, för att 2000 åter bli ett centrum. (källa)
10. Generalstab är i många länder benämningen på den högsta militära operativa staben för landets krigsmakt. I Sverige upphörde Generalstaben 1937, varvid uppgifterna övertogs av främst Försvarsstaben, Arméstaben och Generalstabskåren. (källa)