Vad betyder och hur uttalas barnbegränsning
Barnbegränsning uttalas barn|be|gräns|ning.
Ordformer och varianter av barnbegränsning
Singular
- barnbegränsning
- obestämd grundform
- barnbegränsnings
- obestämd genitiv
- barnbegränsningen
- bestämd grundform
- barnbegränsningens
- bestämd genitiv
Plural
- barnbegränsningar
- obestämd grundform
- barnbegränsningars
- obestämd genitiv
- barnbegränsningarna
- bestämd grundform
- barnbegränsningarnas
- bestämd genitiv
Barnbegränsning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet barnbegränsning
Den socialistiske agitatorn Hinke Bergegren höll 1910 ett föredrag om barnbegränsning, Kärlek utan barn, och efteråt kunde publiken hämta broschyrer med uppgifter om var preventivmedel fanns att köpa. Det svenska etablissemangets reaktion blev snabb. Några månader senare antog Sveriges riksdag den s.k. preventivlagen: Den som utbjuder, utställer eller förevisar föremål, som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge döms till fängelse i högst två år. Preventivmedel ansågs leda till både osedlighet och folkminskning. Man hänvisar till Frankrike under riksdagsdebatterna, där propaganda för preventivmedel nyligen hade förklarats vara omoraliskt, opatriotiskt och samhällsfarligt. Frankrike hade dessutom sedan länge Europas lägsta födelsetal. Professor Johan Thyrén förklarade att orsaken till den grekiska och romerska kulturens undergång just hade varit bruket av preventivmedel. Samma förklaring återfinns i Nordisk Familjeboks artikel om "Nymalthusianism", författad 1919 av Pontus Fahlbeck: "I forntiden förde tvåbarnssystemet Grekland och Rom mot undergången. Det torde göra detsamma med vårt folk, därest det blir allmän folksed.".
