Vad betyder och hur uttalas begravningsbok
Begravningsbok uttalas be|grav|nings|bok , böjs som ¹bok.
Begravningsbok betyder död- och begravningsbok.
Ordformer och varianter av begravningsbok
Singular
- begravningsbok
- obestämd grundform
- begravningsboks
- obestämd genitiv
- begravningsboken
- bestämd grundform
- begravningsbokens
- bestämd genitiv
Plural
- begravningsböcker
- obestämd grundform
- begravningsböckers
- obestämd genitiv
- begravningsböckerna
- bestämd grundform
- begravningsböckernas
- bestämd genitiv
Begravningsbok är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet begravningsbok
Den första föreskriften om folkbokföring i Sverige utfärdades för Västerås stift av Johannes Rudbeckius 1619, där han beslutade att dop-, vigsel- och begravningsböcker skulle föras. Detta kom senare även att införas i andra stift och blev en förebild för husförhörslängderna. De kyrkoräkenskaper med uppgifter om vigslar, dop och begravningar som fördes dessförinnan fungerade som en enklare form av kyrkböcker. Av dessa finns ett antal, om än ett relativt fåtal bevarade från medeltiden. Genom 1686 års kyrkolag infördes bestämmelser om att kyrkböcker skulle upprättas i varje församling i hela riket. Prästerna hade relativ stor frihet när det kom till utformningen av kyrkoböckerna och de uppvisar därför stor variation mellan församlingarna samt över tid. Det saknades också regler för arkivering av kyrkböcker, vilket har medfört att en del äldre böcker har slängts eller försvunnit. Först 1860 infördes standardiserade kyrkböcker, där prästernas handhavande av dessa reglerades.
Dödbok, begravningsbok eller död- och begravningsbok, är en kyrkbok för anteckningar om en avlidens namn, dödsdatum, begravning med mera. Dödböcker används mycket inom släktforskning. Den äldsta bevarade begravningsboken är från Helga Trefaldighets församling i Uppsala och börjar år 1608.
