Vad betyder och hur uttalas bekransa
Bekransa uttalas be|kransa -de.
Ordformer och varianter av bekransa
Aktiv
- bekransa
- infinitiv
- bekransar
- presens
- bekransade
- preteritum
- bekransat
- supinum
- bekransande
- presens particip
- bekransa
- imperativ
Passiv
- bekransas
- infinitiv
- bekransas
- presens
- bekransades
- preteritum
- bekransats
- supinum
Perfekt particip
- bekransad en
- ~ + subst.
- bekransat ett
- ~ + subst.
- bekransade den/det/de
- ~ + subst.
Bekransa är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet bekransa
Hans första större framgång kom med målningen En amour skjutande en pil från 1807 där ansiktets och kroppens mimik är banalt insmickrande. Färghållningen är kylig eftersom färgerna är emaljartade och man kan tydligt i den målningen se hur bunden han var Masreliez antikiserande stil. Samma intryck får man av målningarna Amor och Psyke, Konung Gustav III, fria konsternas och vetenskapens beskyddare som belönades med en silvermedalj 1803 samt Jordens gudinna omgiven av de fyra årstiderna. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör Dagens stunder, fyra dörrstycken i Hedvig Elisabet Charlottas stora sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812–1813). På Säfstaholms slott finns De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna (1843), på Rosendals slott Hebe med örnen (1832) och Flora bekransande Linnés byst (1843) och vid Stockholms universitet Musiken, föreställd av en grupp unga flickor. Han målade också kompositioner ur den svenska historien Olof Skötkonungs dop, Lutherska lärans antagande. Samtiden lovordade dessa målningar med omdömet Det idealiska och täckta är hans område, han förstår att sammanföra sanning och behag, och hans färg och är mild och briljant som en målad poesi, men denna inställning delades inte av samtiden när det gällde hans porträtt. Eftervärlden har senare funnit hans verk som sötaktigt sentimentala, fadda och utförda i monotona färger med en ytlig karaktärsframställning.
Consus (latin condere, inlägga) var i romersk mytologi en fornromersk skördegud, beskyddare av säden och sädeslagren samt särskilt grödans inbärgande i ladorna. Till hans ära firades skördefesten Consualia 21 augusti och en fest efter avslutande av tröskningen 15 december. Vid varje fest uppgrävdes ur jorden gudens altare, förstlingsoffer frambars, dragarna bekransades och kappkörning med mulåsnor anställdes.
