Vad betyder och hur uttalas bergsbruk
Bergsbruk uttalas bergs|bruk.
Ordformer och varianter av bergsbruk
Singular
- bergsbruk
- obestämd grundform
- bergsbruks
- obestämd genitiv
- bergsbruket
- bestämd grundform
- bergsbrukets
- bestämd genitiv
Plural
- bergsbruk
- obestämd grundform
- bergsbruks
- obestämd genitiv
- bergsbruken
- bestämd grundform
- bergsbrukens
- bestämd genitiv
Bergsbruk är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bergsbruk
När arbetsdelningen i samhället under tidig medeltid medförde en större mängd sysselsatta inom icke-agrara näringar som bergsbruk och stadsnäringar, blev det mera nödvändigt med en särskild beteckning för jordbrukare. Andelen sysselsatta inom jordbruket är delvis en bedömningsfråga och kan avgöras med större precision först för de senaste århundradena. Det svenska jordbruket utmärktes av binäringarnas stora betydelse. Förutom att bönderna arbetade med forkörning, hemslöjd m.m. under den långa vinterperioden hade många hantverkare i städerna och bergsmän egna odlingar. Det har beräknats att närmare 80 procent av befolkningen huvudsakligen var sysselsatta inom jordbruket vid mitten av 1700-talet och nästan samma andel ännu hundra år senare. I slutet av 1800-talet började andelen långsamt minska och var omkring 1930 nere i knappt 40 procent. Efter andra världskriget kom det stora fallet i jordbrukarnas andel av befolkningen. År 1985 utgjorde sysselsatta inom jordbruk (inklusive skogsbruk och fiske) cirka fyra procent av hela antalet yrkesverksamma. År 2007 var andelen verksamma inom jordbruket cirka 1,5 procent av den totala sysselsättningen i landet. Av dessa var 40 procent kvinnor.
Under perioden 1890–1960 var linbanan en konkurrenskraftig lösning på transportproblem i industrin, speciellt då en jämn ström av råmaterial, produkter, och/eller avfall skulle transporteras ett par kilometer. Speciellt i bergsbruk, där stora mängder tungt material fraktas, men där hastigheten med vilket det kommer fram inte spelar någon större roll, var linbanorna ett vanligt kännetecken. Med linbanor fraktades exempelvis kopparmalm i Boliden, kalksten i Västmanland-Sörmland, glasvaror från Rejmyre, stenkol på Svalbard och manganmalm i Kongo-Gabon.
Redan på Gustav Vasas tid anses virkesbrist ha rått i tätbefolkade trakter och i områden där glas- och bergsbruk förekom, men det var först när de rationella sågverken dök upp på 1800-talet som de stora barrskogsvidderna i Norrland kom att hotas. Senare under seklet tillkom också massaindustrin. På kort tid höggs stora volymer och timret och massaveden flottades ner till den nyuppförda industrin längs med norrlandskusten. Skogsbolagens metoder för åtkomsten av skogsråvara kom också att starkt ifrågasättas, och den så kallade "Norrlandsfrågan" stod länge under debatt.
Bergsbruk eller bergshantering är ett samlingsbegrepp för verksamheter i äldre tid som utnyttjade bergets råvara, därmed innefattas gruvbrytning och malmens första grovförädling i hyttor samt tillverkning av tackjärn, därtill kolning. Bergsbruket sköttes av bergsmän och kolare, och kontrollerades av Bergskollegium.
