Bergslag Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bergslag

1. På flera platser i Nora bergslag, där glimmerskiffer förekommer inblandad med talk och således är mera eldhärdig har den använts för murning eller inklädning av masugnar. (källa)
2. I Norden användes häradsnamnet i hela Danmark, i södra Norge och i de svenska götalandskapen, medan namnet hundare var utmärkande för svealandskapen. I dessa förekom väl även benämningen härad, men betecknade en socken eller mindre bygd. Benämningen hundare undanträngdes under unionstiden av ordet härad. I Bergslagen använde man i stället benämningen bergslag och i Roslagen skeppslag. I de norrländska landskapen infördes däremot aldrig någon häradsindelning, och i Dalarna har endast ett härad funnits (Folkare härad, som dock möjligen tidigare kan ha tillhört Västmanland). Hela Dalarna kallades Dala hundare. (källa)
3. I Götaland och större delen Svealand baserades tingslagsindelningen på den urgamla indelningen i härader (på vissa håll kallade skeppslag eller bergslag). I Norrland och Dalarna (sånär som på Folkare härad) fanns däremot inga härader, utan tingslagen byggde direkt på sockenindelningen. (källa)
4. Den som arrenderar kallas arrendator. Arrendatorer kallades tidigare ofta brukare, särskilt i jordbrukssammanhang. I historiska sammanhang kan titeln förpaktare användas för dem som t.ex. arrenderade en viss verksamhet i utbyte mot inkomsten av verksamheten, t.ex. av bergslag eller kronoskatter. (källa)
5. I Sverige användes sedan förra hälften av 1600-talet polletter i relativt stor omfattning, som bevis för utfört arbete eller forsling, levererade varor eller liknande. De fungerade också som ersättning för skiljemynt inom de landsdelar där de cirkulerade. Polletter gjordes först av näver, senare mest av koppar, mässing och läder. De utfärdades främst av de stora bergverken och bruksegendomarna. Åren 1650–1750 var de allmänt förekommande inom Dalarnas, Västmanlands och Upplands bergslag. Från mitten av 1750-talet till långt in på 1830-talet var (med stöd av kungligt brev) Stora Kopparbergs bergslags polletter gångbara i nästan hela mellersta Sverige. (källa)
6. Karl Bodell: Stad, bondebygd och bergslag vid mitten av 1600-talet Stockholm, 1970. (källa)
7. Västmanland delas traditionellt in i Bergslagen och Mälardalen. Sedan gammalt gick gränsen mellan Bergslagen och Mälardalen vid den gamla Järnvågen i Arboga. (källa)
8. Staten kontrollerade bergsbruket genom Bergskollegium. Sverige var indelat i bergmästardömen, med en statligt tillsatt ämbetsman, bergmästaren, som hade tillsyn och domsrätt i sitt område, samt många flera tjänstemän. Eftersom bergsrätten skilde sig åt i olika delar av landet, började olika områden där bergsbruk var en central näring att kallas bergslag. Det fanns dock även betydande bergsbruk som inte ingick i bergslag, och deras villkor kunde skilja sig från dem som hade det. Bergslagen fick till exempel inte förädla tackjärnet till stångjärn, vilket bergsmännen i Gästriklands bergslag fick eftersom de inte utgjorde ett fullvärdigt bergslag. (källa)
9. Bergslag var ursprungligen beteckningen på den korporation av bergsmän i ett område som hade bergsprivilegier och bedrev bergsbruk, men har sedan kommit att uppfattas som hela regionen där dessa bergsmän verkade. (källa)