Vad betyder och hur uttalas bibelställe
Bibelställe uttalas bibel|ställe.
Ordformer och varianter av bibelställe
Singular
- bibelställe
- obestämd grundform
- bibelställes
- obestämd genitiv
- bibelstället
- bestämd grundform
- bibelställets
- bestämd genitiv
Plural
- bibelställen
- obestämd grundform
- bibelställens
- obestämd genitiv
- bibelställena
- bestämd grundform
- bibelställenas
- bestämd genitiv
Bibelställe är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bibelställe
Anhängare av troendedop menar att den första kristna kyrkan, såsom den beskrivs i Nya testamentet, inte förrättade barndop, utan att tron alltid kom före dopet. Jesus själv döpte inte barn utan välsignade dem (Mark 10:13-16), och döptes själv som vuxen (Luk 3:21-23). Inom andra kyrkobildningar pekar man på att formuleringar i Nya testamentet såsom "Hon lät döpa sig tillsammans med hela sin familj" (Apg 16:15 m.fl.) skulle kunna ha inneburit barndop, och menar att barndop kom in mycket tidigt i kyrkans historia. Vid sådana bibelställen står det dock aldrig att det fanns små barn i familjen, vilket inte kan tas för givet. Flera gånger när NT nämner att hela familjer döptes står det dessutom i sammanhanget att "alla" fylldes av den heliga Anden och började tala i tungor (Apg 10:44-48) eller att "hela hushållet" visade stor glädle över att ha kommit till tro (Apg 16:30-34). Detta förutsätter att de döpta var tillräckligt gamla för att kunna prata resp. förstå vad den kristna tron innebar - alltså äldre än spädbarn. I var fall om man ska tolka att alla fylldes av Anden och talade i tungor, och att alla gladdes över att ha kommit till tro, lika bokstavligt som att alla döptes.
Inställningen att bibeln skulle vara enda norm fick ny näring genom reformationen. Zwingli tog upp tankarna som funnits under medeltiden och såg i bibeln en bok som på ett ofelbart sätt gav vägledning i alla livets förhållande. Calvin såg i bibeln en norm som skulle reglera både enskilda människors liv och statens liv. Staten skulle styras med Guds bud som förebild. Luther såg på bibeln utifrån en helhetssyn som präglade hans syn på de enskilda bibelorden. Det var frälsningen genom Jesus Kristus som var kärnan. De bibelställen som inte direkt talade om detta skulle ses och tolkas utifrån denna helhetssyn. Bibeln fick inte läsas dogmatiskt eller som en lagbok. Det handlade om den enskilda människans och mänsklighetens frälsning och inte om att enskilda bibelord kunde tolkas var för sig.
De som har hållningen att Efesierbrevet inte är skrivet av Paulus utan under pseudonym av någon efterföljare till honom, brukar peka på förändringar i teologin. Ett exempel på detta är Ef. 2:15 där det står: "Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred." Att lagen skulle vara upphävd är något som Paulus inte hävdar i de oomtvistade breven (till exempel Romarbrevet), utan där menar han att Kristus i stället fullkomnar lagen: "Upphäver vi då lagen genom tron? Inte alls! Vi befäster lagen." (Rom. 3:31) Efesierbrevet 2:15 kan dock översättas med "Han har upphävt lagen när det gäller bud och stadgar ..." och kan på det sättet få de båda bibelställena att stämma överens.
Dessa bibelställen kom också att förknippas med Hesekiel 28:12-17.
De här bibelställena är de texter som enligt evangelieboken används för att belysa dagens tema.
Lifvets Hjelp är en uppsats av Carl Jonas Love Almqvist. Den ingår i band II av den så kallade imperialoktavupplagan av Törnrosens bok, vilket utkom 1849. Texten är sammansatt av tre kortare stycken: "De två grunderna", "Ord av Kristus" (ett kompilat av bibelställen) samt "Arbetets ära". Den sistnämnda hade innan den inlemmades i Törnrosens bok redan blivit utgiven separat, som en så kallad folkskrift.
