Bindevokal synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas bindevokal

Bindevokal uttalas binde|vok|al.

Ordformer och varianter av bindevokal

Bindevokal är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet bindevokal

En bindevokal är en vokal som förekommer mellan leden i ett sammansatt ord, t.ex. i barnasinne eller hjärtesorg. Bindevokalen är således ett slags interfix. I standardsvenskan förekommer bindevokaler främst i vissa typer av sammansättningar eller med vissa ord. De förekommer också oftare dialektalt, i synnerhet i sydsvenska dialekter och i götamål, men även i viss utsträckning i norrländska och östsvenska dialekter. Bindevokaler har samma funktion och ursprung som foge-s och är ursprungligen kasusformer av första leden i sammansättningen.

I talspråket i stora delar av Mellansverige kom sedan obetonade vokaler att falla bort mellan två betonade stavelser: väghaskäl >, vägskäl, s.k. synkope. Resultatet blev i många fall att de sammansättningar som hade bildats med bindevokal kom att se ut som att de var bildade på ordstammen. I många dialekter skedde aldrig detta vokalbortfall, och där kvarstår bindevokalen, t.ex. dialektala veaträ 'vedträ' (av fornsvenska vidhaträ, jämför isländska viðartré), eller fåralår, körketorn 'kyrktorn' o.s.v.

På standardsvenska förekommer bindevokalerna -e- som i nattetid, -a- som i gästabud, -o- som i lärobok och -u- som i ladusvala.

Bindevokalen -e- förekommer i vissa sammansättningar som här ställs upp.

I vissa fall ger bindevokalen sammansättningen en lite mer ålderdomlig eller högtidlig prägel, som i stjärnevalv och törnekrona, jämfört med stjärnkikare och törnros. Binde-e förekommer också i sammansättningar som lånats från dialekter där bindevokaler används produktivt i sammansättningar, t.ex. i spettekaka eller pilevall lånat från sydsvenska dialekter.

För vissa ord uppträder inte bindevokalen i alla sammansättningar, så för t.ex. gata, kyrka och krona förekommer både sammansättningar med bindevokal som gatukontor, kyrkogård och kronofogde, och sammansättningar utan bindevokal, som gatlykta, kyrktorn och kronblad.

Binde-o och binde-u var tidigare främst ett skriftspråksfenomen, medan talspråket föredrog sammansättningar utan bindevokal eller med -e- i vissa dialekter. Detta förklarar talspråkliga uttal som lagård för ladugård, och det tidigare vanliga körrgård för kyrkogård, samt äldre skriftspråkliga former som stugudörr för nuvarande stugdörr, jämför binde-a ovan.