Synonym till biväg
Vad betyder och hur uttalas biväg
Biväg uttalas bi|väg.
Ordformer och varianter av biväg
Singular
- biväg
- obestämd grundform
- bivägs
- obestämd genitiv
- bivägen
- bestämd grundform
- bivägens
- bestämd genitiv
Plural
- bivägar
- obestämd grundform
- bivägars
- obestämd genitiv
- bivägarna
- bestämd grundform
- bivägarnas
- bestämd genitiv
Biväg är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet biväg
1966 - Vid en biväg till en byväg bor den blonda Beatrice (2 v).
Steenstrup bevisade 1875, att de stora järnblock, som Adolf Erik Nordenskiöld funnit på ön Disko och betecknat som meteorstenar, tvärtom var telluriskt nickelhaltigt järn i basalten, och blev därigenom ryktbar i vida kretsar. År 1883 författade han Bidrag til kendskab til bræerne og bræ-isen i Nord-Grønland. År 1889 anställdes han vid Danmarks geologiske undersøgelse, men skildes 1897 från sin befattning, närmast därför att hans vetenskapliga rastlöshet förledde honom att slå in på bivägar, vilket försinkade det regelrätta arbetet, dock lyckades han påvisa "klitternas vandring" (i ett arbete härom 1894). Samma år blev han hedersdoktor, 1896 ledamot av Kommissionen for Grønlands geologiske och geografiske undersøgelse och 1902 ledamot av Videnskabernes Selskab.
Under gångna sekler ansågs vattenvägarna utgöra de mest naturliga kommunikationslederna. Vid anläggandet av landsvägar hade strategiska och handelspolitiska synpunkter stor betydelse. Först i slutet av 1700-talet kan ett livligare intresse för vägbyggnad spåras, eftersom några huvudstråk då anlades i det inre av landet som dittills så gott som helt saknat vägar som var farbara med fordon. Under denna tid byggdes vägen Nyslott–Kuopio–Pulkkila–Uleåborg, vägen Tammerfors–Gamlakarleby, vägen Tammerfors–Kuopio samt en del bivägar. Vägarnas sammanlagda längd mot slutet av den svenska tiden uppskattas till omkring 9 000 km. I slutet av 1800-talet var vägnätets längd omkring 45 000 km, vilket avspeglar den kraftiga utvecklingen under detta sekel.
