Brunröd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet brunröd

1. I Sverige har ockrorna oftast sålts som blandningar, med namn som gulockra, guldockra, ljusockra och, mörkockra. och i äldre litteratur kan man också hitta ord som gulåker eller åkergult (gulockra) och brunrot (från tyska Braunrot = brunröd). År 1912 introducerades en normalfärgserie för konstnärsfärger, och därmed etablerades ett mera enhetligt språkbruk inom konstmåleriet. De konstnärsfärger som idag marknadsförs som ljusockra (extra ljus), ljusockra, guldockra och mörkockra utgörs dock inte av naturliga jordpigment utan är blandningar av naturliga och syntetiska järnoxider. I vissa fall kan de även ha inblandning av andra pigment, som till exempel det vita pigmentet titandioxid i något fall av ljusockra (extra ljus). (källa)
2. I Sverige har ockrorna oftast sålts som blandningar, med namn som gulockra, guldockra, ljusockra och, mörkockra. och i äldre litteratur kan man också hitta ord som gulåker eller åkergult (gulockra) och brunrot (från tyska Braunrot = brunröd). År 1912 introducerades en normalfärgserie för konstnärsfärger, och därmed etablerades ett mera enhetligt språkbruk. Gula jordpigment kallas idag ockra eller Terra di Siena. De kan ha mycket likartade kulörer men terra di Siena har normalt sämre brytkraft och täckförmåga och används därför främst i laserande färg. Umbra betecknar mera beskuggade bruna eller grönaktigt grå pigment. (källa)
3. Honorna, som är större än hanarna, kan bli upp till 18 mm långa och bakkroppens bredd brukar vara drygt hälften av kroppslängden. Dess grundfärg varierar kraftigt mellan olika individer, från ljust gul eller brunröd till mörkgrå. Korsspindlarna har dock alltid flera vita prickar på bakkroppen som formar ett kors, därav namnet. Den saknar luktsinne och har dålig hörsel. (källa)
4. Den svenska oxeln har enkla, parflikiga blad. De är tjocka och styva, ovantill glänsande och ofta brunaktiga, undertill gråludna. Jämfört med rönnen har den något större blommor, större, avlånga frukter av mörkare, brunröd färg och mjöligare, sötaktigt fruktkött. (källa)
5. Rödkrita, även kallad järnrött, rödockra, nürgbergrött, järnmönja, är ett matt eller glänsande mineral med brunröd färg och rött streck. Streckets färgton varierar mycket efter fyndorten. (källa)
6. De uttagna trästyckena är utvändigt brunröda eller svartröda. På en färsk snittyta har de en vacker röd färg, som genom luftens inverkan mörknar till brunröd eller svartröd. Träet är hårt och tungt och har en sidenartad glans på spaltytan. Det innehåller ett rött färgämne, santalin, C15H14O5, som är olösligt i kallt vatten, men färgar kokande vatten gulrött. Det löser sig i etanol med en mättad gulröd färg och i alkalier med en djup rödviolett färg. Santalinhalten är cirka 16 % och ämnet ger vackra färglacker. (källa)
7. Sjönöten har ett ganska säreget utseende och många underliga avvikelser. Den fullväxta plantan är ettårig och består av en lång stjälk, som står upprätt i vattnet och når en längd av omkring en meter. I dess topp sitter bladen och blommorna i en rosett, som hålls flytande genom bladskaftens blåslika uppsvällning. Dessa flytblad har rutformig skiva av mer eller mindre brunröd anstrykning. Stjälken bär dessutom undervattensblad, av vilka de nedersta sitter motsatta och är små, jämnbreda och utan särskilt utbildad skiva, men de övre (som går näst före rosettbladen) sitter strödda och har bladskivor, som allt mer närmar sig de fullt utbildade bladens. Dessa undervattensblad faller av inom kort, och vid deras fästpunkter bildas de hårfint delade vattenrötterna, de består av en uppåtriktad trådrot, som bär talrika fina grenar i tre till fem rader. Slutligen har stjälken även enkla, nedåtriktade trådrötter, som fäster den vid bottnen. (källa)
8. Den utmärks av att protonema i regel är bladlik, stammen saknar rhizoider, bladen saknar nerver och består av två celltyper, dels smala, klorofyllförande, som bildar ett slags nätverk, dels i detta nätverk stora, klara, klorofyllfria celler, kapillärceller, vars väggar har ring- och spiralformiga förtjockningslager och runda hål. Kapillärcellerna skymmer de andra cellernas gröna färg, så att mossan får på sin höjd en svagt grönvit, men vanligen nästan vit färg, hos vissa arter övergående till rödaktig eller brunröd. Även på stjälkarna finns sådana stora klara celler som ett slags bark. Genom kapillärcellernas hål sugs vatten upp, så att vitmossorna, när vatten finns tillgängligt, hela tiden är vattenfyllda som tvättsvampar. (källa)