Vad betyder och hur uttalas chefsförhandlare
Chefsförhandlare uttalas chefs|för|handl|are.
Ordformer och varianter av chefsförhandlare
Singular
- chefsförhandlare
- obestämd grundform
- chefsförhandlares
- obestämd genitiv
- chefsförhandlaren
- bestämd grundform
- chefsförhandlarens
- bestämd genitiv
Plural
- chefsförhandlare
- obestämd grundform
- chefsförhandlares
- obestämd genitiv
- chefsförhandlarna
- bestämd grundform
- chefsförhandlarnas
- bestämd genitiv
Chefsförhandlare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet chefsförhandlare
Sveriges ambassadörer utses i praktiken av regeringen, men får formellt sitt uppdrag av Sveriges statschef. Diplomatkåren lyder under Utrikesdepartementet. Sedan 1947 har Sverige en ambassadör vid Förenta nationerna, den första att ha den posten var Gunnar Hägglöf. År 1994 utsågs för första gången Sveriges ständiga representant vid Europeiska unionen, vilken också har titeln ambassadör. Uppdraget gick då till chefsförhandlaren för Sveriges anslutning till EU, Frank Belfrage. Förutom dessa har Sverige även en ambassadör vid Natos högkvarter i Bryssel, vid Unesco och OECD i Paris, vid FN-organen i Genève (två ambassadörer, till WTO respektive övriga organ), vid OSSE i Wien, vid Europarådet i Strasbourg samt vid FAO i Rom.
Daytonavtalet (engelska: Dayton Agreement), egentligen General Framework Agreement for Peace in Bosnia and Herzegovina också känt som Dayton Accords, Paris Protocol eller Dayton-Paris Agreement, är ett fredsavtal mellan Bosnien och Hercegovina, Jugoslavien och Kroatien som satte punkt för kriget i Bosnien och Hercegovina. Avtalet framförhandlades i Dayton, Ohio i USA mellan den 1 och 21 november 1995. Chefsförhandlare var Richard Holbrooke. Avtalet undertecknades den 14 december 1995 i Élyséepalatset i Paris i Frankrike.
Jim Östling var med i Ålandskommittén och fungerade som deras representant och rådgivare till 1919 års fredskonferens om Ålandsfrågan. De var Östling som övertygade Finlands chefsförhandlare på fredskonferensen Carl Enckell och Finlands utrikesminister Rudolf Holsti att självstyrelse för Åland var den bästa vägen att gå för Finland.
Från 1987 till 1991 var Belfrage åter i Sverige och verkade vid Utrikesdepartementet som departementsråd med ansvar för handelsfrågor. Under regeringen Bildt 1991–1994 var Belfrage statssekreterare på UD:s handelsavdelning och Sveriges chefsförhandlare i förhandlingarna med Europeiska gemenskaperna om ett eventuellt svenskt medlemskap. Från 1994 till 1999 var han Sveriges ständige representant vid Europeiska unionen i Bryssel med titeln ambassadör. Han är den förste som innehaft ämbetet (Sverige hade dock även tidigare ambassadörer vid svenska EG-delegationen).
