Dilettantisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet dilettantisk

1. Gråberg var ledamot av ett hundratal akademier och lärda samfund, i Sverige bl.a. Vetenskapsakademien (1815), Vitterhetsakademien (1810) och Fysiografiska sällskapet i Lund. Hans tryckta produktion är stor. Vid hans död karaktäriserade Vetenskapsakademiens minnestecknare honom dock som mera flitig och skrivglad än grundlig och noggrann och nutida vetenskapsmän sammanfattar hans skrifter som huvudsakligen "dilettantiska kompilationer". (källa)
2. Sprengel började tidigt att översätta och det första verken var Jacob Hilditchs Vildmarkshistorier och hvardagsöden och bröderna Goncourts roman Renée Mauperin 1901. Därefter översatte han två verk av den danske författaren Herman Bang. Översättningen av Två hem var emellertid så slarvigt och dilettantiskt gjord att den blev helt nedgjord av kritiker och även utsatt för en parodi av kåsören Beyron Carlsson betitlad Den skinnsjuke grefven. Skandalen gjorde att Sprengel 1903 flyttade till Köpenhamn. Han bodde där en tid och studerade dansk kultur och politik som presenterades i boken Från det moderna Danmark: kåserier och intryck 1904. Därefter vistades Sprengel utomlands, främst i länderna kring Medelhavet, fram till 1912. Han skrev resebrev från Medelhavsländerna och fungerade som guide där åt svenska kulturpersonligheter. Han skrev även fyra inlägg i Strindbergsfejden. Sprengel utgav flera översättningar av fransk och italiensk litteratur som blivit klassiska och ännu återutges. (källa)
3. Efter att genom sin edition av Pieter Corneliszoon Hoofts lustspel "Warenar" (1843) ha röjt vägen för en exaktare kännedom om 1600-talets nederländska, blev de Vries genom sina med lärda källforskningar och utförliga glossar försedda texteditioner banbrytaren för en ny vetenskap, den nederländska medeltidsfilologin och den medelnederländska språkvetenskapen, en disciplin, som efter filologen Balthazar Huydecoper och lingvisten Lambert ten Kate, Jacob Grimms föregångare inom den jämförande germanska språkvetenskapen, tidigare eller ungefär samtidigt främjats av flera nederländska, belgiska och tyska lärda, men hos de flesta haft en mer eller mindre dilettantisk riktning. (källa)
4. Emellanåt riktades attacker emot bröderna Strauss för deras dominerande ställning i Wiens musikliv. Då påhoppen på Johann Strauss och Josef Strauss visade sig fruktlösa inriktade sig kritikerna på den yngste brodern Eduard Strauss. Särskilt efter hans debut först som dirigent för balmusiken 1861 och året därpå som konsertdirigent. Den inflytelserika grundaren och chefredaktören till tidningen Vorstadt-Zeitung, Eduard Hügel (1816-87), publicerade ett "Öppet brev till Herr Kapellmästare Eduard Strauss, känd som ‘vackre Edi'" i vilket han bestred Strauss rätt att kalla sig för "Kapellmästare", ansåg att Eduard saknade all kapacitet som dirigent och hade ingen talang för komposition, samt beskrev honom som en "obetydlig person", en "nullitet" och en "dilettant". Eduard Strauss blev sårad av det ärekränkande språket i artikeln och tog saken till domstol. Vid rättegången den 17 februari 1865 hävdade Hügel att artikeln var skrivet som "ett skämt", försvarade sin användning av termen "nullitet" genom att lägga ut noterna till Eduard Strauss hela produktion på bordet och konstaterade att de endast bestod av ca 1 800 musiktakter - "ungefär lika mycket som en dilettantisk kompositör skriver på ett år". Trots att Hügel själv hade framfört klagomål emot Eduard Strauss för kränkning av sin person vilket hade "skadat hans ära" hävdade åklagaren att Hügels artikel var anstötlig och inte kunde anses som konstnärlig kritik. Domstolen dömde till Eduard Strauss fördel. Hügel dömdes till böter och fick ta tillbaka sina åsikter. (källa)