Vad betyder och hur uttalas driftsöverskott
Driftsöverskott uttalas drift(s)|över|skott.
Ordformer och varianter av driftsöverskott
Singular
- driftsöverskott
- obestämd grundform
- driftsöverskotts
- obestämd genitiv
- driftsöverskottet
- bestämd grundform
- driftsöverskottets
- bestämd genitiv
Plural
- driftsöverskott
- obestämd grundform
- driftsöverskotts
- obestämd genitiv
- driftsöverskotten
- bestämd grundform
- driftsöverskottens
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- driftöverskott
- obestämd grundform
- driftöverskotts
- obestämd genitiv
- driftöverskottet
- bestämd grundform
- driftöverskottets
- bestämd genitiv
Variantstavning plural
- driftöverskott
- obestämd grundform
- driftöverskotts
- obestämd genitiv
- driftöverskotten
- bestämd grundform
- driftöverskottens
- bestämd genitiv
Driftsöverskott är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet driftsöverskott
Eget kapital är ett begrepp inom redovisningsteori och beskrivs oftast som skillnaden mellan en organisations tillgångar och skulder. Eget kapital är därmed det kapital som kan sägas utgöra organisations egna medel. Om organisationen har ägare, till exempel när det är fråga om bolag, kan det egna kapitalet betraktas som en skuld till ägarna. Eget kapital uppstår antingen genom att intressenter, som ägare eller medlemmar, skjuter till medel, eller genom att organisationen samlar på sig driftsöverskott (vinst). Ett driftsunderskott (förlust) leder på motsvarande sätt till att det egna kapitalet blir mindre eller negativt. Begreppet eget kapital tar i sig inte hänsyn till redovisningsregler, men eftersom, framför allt, tillgångar kan ha ett högre verkligt värde än bokfört värde, uppstår skillnader mellan eget kapital enligt redovisningen och eget kapital "i verkligheten".
Grassmanaffären var en svensk politisk skandal under sena 1970-talet. Journalisten och nationalekonomen Sven Grassman visade att mycket av debatten och den ekonomiska politiken byggde på grova fel i Riksdagens officiella statistik. De felaktiga siffrorna fick Sveriges underskott i bytesbalansen att se mycket större ut än jämförbara länder i omvärlden. Även gällande siffrorna för landets utlandsställning och företagens driftsöverskott redovisade den officiella statistiken inkorrekta siffror. Grassman hävdade att detta var en grov svartmålning av svensk ekonomi som användes för att motivera en ny och hårdare ekonomisk politik. Han fick rätt i den efterföljande debatten och regering och riksbank reviderade sina siffror.
I slutet av 70-talet var frågan om Sveriges utlandsskuld aktuell i den politiska debatten. Grassman kunde då påvisa att mycket av debatten och den ekonomiska politiken byggde på grova fel i Riksdagens officiella statistik. De felaktiga siffrorna fick Sveriges underskott i bytesbalansen att se mycket större ut än jämförbara länder i omvärden. Även gällande siffrorna för landets utlandsställning och företagens driftsöverskott redovisade officiella statistiken inkorrekta siffror. Grassman hävdade att detta var en grov svartmålning av den Svensk ekonomi som användes för att motivera en ny och hårdare ekonomisk politik Han fick rätt i den efterföljande debatten och regering och riksbank reviderade sina siffrorna.
