Effektfull Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder effektfull, varianter, uttal och böjningar av effektfull

Effektfull synonym, annat ord för effektfull, vad betyder effektfull, förklaring, uttal och böjningar av effektfull.

Vad betyder och hur uttalas effektfull

Effektfull uttalas ef|fekt|full och är ett adjektiv -t -a.

Ordformer av effektfull

Böjning (i positiv) effektfull en ~ + subst. effektfullt ett ~ + subst. effektfulla den/det/de ~ + subst. effektfulle den ~ + mask. subst. Komparation effektfullare en/ett/den/det/de ~ + subst. effektfullast är ~ effektfullaste den/det/de ~ + subst.

Effektfull är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Hur används ordet effektfull

  1. Strauss förläggare Pietro Mechetti gav ut det första klaverutdraget till Burschen-Lieder runt den 16 september 1848, då det den dagen kunde läsas i Wiener Allgemeine Theaterzeitung att valsen precis "givits ut" och att den "tillhör en av denne högt talangfulle kapellmästare bästa och mest utsökta kompositioner. Dessa 'Studentsånger' , som inte endast är melodiösa utan även inbjuder till omedelbar dans, bygger på den välkända 'Fuchslied' som Herr Strauss mycket effektfullt vävt in i slutet". "Fuchs-Lied" var skälet till att valsen inte fick spelas efter att armén slagit ner revolutionen på hösten 1848. Det sägs att alla de verk (opp. 52, 54, 56-58 och 60) som Strauss komponerade under revolutionen konfiskerades av polisen. Mechettis förlag gav inte ut någon orkesterversion av valsen. Dagens version bygger på ett arrangemang utifrån klaverutdraget. (källa)
  2. I god tid före premiären den 3 oktober 1883 hade Strauss kommit till Berlin för att följa repetitionsarbetet. I ett brev från Berlin den 20 september skrev Adèle att Johann Strauss var "nöjd mycket nöjd med rollbesättningen" men tillade att "men jag måste erkänna att vi har orsak att oroa oss för publikens dom vad gäller texten. Inte ett spår av komik, än mindre en intressant händelse eller en intagande handling. Jean hoppas att aktörernas framträdande skall rädda föreställningen.". Johann Strauss skrev själv i ett brev två dagar senare: "...direktör Fritzsche har gjort några lyckliga tillägg i manuskriptet. Vid Cibolettas entré låter han henne snubbla över ett par pojkar, som sedan sparkar henne i ändan. Detta är den effektfullaste scen i hela pjäsen...". (källa)
  3. Donizetti fick 1834 beställning på Maria Stuarda från Teatro San Carlo-operan i Neapel men stötte på problem med censuren, som inte ville ha det tragiska slutet. Han fick två veckor på sig att skriva om operan till en helt annan text, och Buondelmonte blev naturligt nog inte lyckad. Den 30 december 1835 sattes Maria Stuarda upp i sin ursprungliga gestalt på La Scala i Milano med den berömda Maria Malibran i titelrollen. Hon var svårt indisponerad men vägrade låta någon annan överta rollen, och även denna föreställning blev ett fiasko. Senare har Maria Stuarda visat sig vara en effektfull opera med en mycket stark slutscen. 1958 återupptäcktes operan i och med en uppsättning i Bergamo. (källa)
  4. De följande åren målade han Abundantia (Nya pinakoteket i München), två målningar i frisform med ett vimmel av figurer, blommor och frukter - det hela närmast att uppfatta som en väggdekoration, där målaren inte försökt ge annat än ögonfägnad. I Caterina Cornaro mottagande Venedigs hyllning (1873, Berlins nationalgalleri) gav han ett praktstycke, där hans yppiga fantasi och effektfulla kompositionsförmåga triumferade. (källa)
  5. Efter det inledande avsnittet betecknade Margareta Sjögren (16.1) det som monoton tjatig grådaskighet som utmärkte det äkta paret Bjurhoff, vilken föreföll mer temperamentsfylld än en plötslig klarsyn om livets flykt. Det smakade överhuvudtaget konstruktion om det mesta där föga kändes upplevt och miljöerna kändes onaturliga. Sjögren noterade dock om det följande avsnittet (23.1) att där kom i alla fall ett inslag av mer giltig mänsklighet genom läkaren Gösta mitt bland alla dessa otympligt tillskurna situationer. Folke Hjort är en stark rollframställare och han blev nu direkt rörande. Men i övrigt upprepades de befängda beteendemönstren med medelålders människor som försöker roa sig som tonåringar. Samma recensent fortsatte (30.1) på samma tema och menade att det föreföll som om Bratt och Hjulström inte varit hemma i denna artificiellt utställningsmässiga medelklassmiljö som de velat skildra. De visade hur genuint främmande de var för denna art av människor när de oavbrutet motade in dem i ett tonårsbeteende. Inför följande avsnitt fortsatte Sjögren (6.2) att Bratt och Hjulström mer och mer fjärmat sig från verkligheten. De borde åtminstone låta sina personer tala vanlig svenska och ta reda på lite elementära kunskaper om hur människor lever och bor. Vid slutsummeringen av serien (6.3) sammanfattade Margareta Sjögren det hela som att det vore att tillerkänna paret Bratt och Hjulström ett mått av skarpsinne som serien saknat om man säger att de varit ute för att sticka hål på den välutbildade medelklassen. Den valhänt utförda avsikten spred bara olust och beklämning genom sin schematiska ytmässighet. De hade velat att vi skulle uppfatta den som tom och mållös i sin statusjakt som effektfull kontrast placerat in det nära nog idealistiska arbetarparet, tryggt förankrat sin klass som idealiserades lika ytligt som de andra karikerades. Till detta bidrog Margita Ahlins och Tommy Johnsons utomordentligt fina rolltolkningar. Annars var skådespelarinsatserna av egendomligt skiftande kvalitet med Sven Wollters överdrifter eller Roland Hedlunds stereotypa sprattelgubbe till direktör. Stig Torstensson har aldrig visat sig vara någon nyansernas mästare och brast mest i trovärdighet, bland annat i sitt utbrott mot hustrun, spelad av den utomordentliga Christina Stenius. (källa)
  6. Johann Andreas Schmeller gav 1847 ut Carmina Burana, den kanske mest betydelsefulla samling av medeltida och medelhögtysk lyrik från tiden 1220-50, som bevarats i klostret Benediktbeuern i Bayern. Nästan hundra år senare, 1934, upptäckte Orff samlingen och blev så fascinerad av den sällsamt ålderdomliga lyriken, att han genast skapade en scenkantat, som han sedan fullbordade i augusti 1936. För att skapa en helaftonsföreställning realiserade han ett snarlikt strukturerat dansspel efter Catullus dikter om dennes kärlek till patricierdottern Clodia Pulcher (Lesbia). Orff hade nu två helt självständiga musikteaterstycken till sitt förfogande, det första som ett slags öppning och det andra som ett "intermedium". En överjordisk bröllopsfest skulle bilda avslutningen. Orff vände sig på nytt till Catullus. Han valde ut några av dennes bröllopsdikter, kombinerade dem med passande fragment av Sapfo och avslutade det hela med Euripides effektfulla körvisestrof. Triptykens tredje och avslutande del fullbordades 1951 och fick namnet Trionfo di Afrodite. (källa)
  7. Det var Dahlberg som svarade för att Drottningholmsbilderna fick en militär vederhäftighet och scenerierna har vid sidan av sitt krigshistoriska värde en hög dekorativ kvalitet tack vare Lemkes effektfulla tecknande, komposition och koloristiskt glänsande partier i panoramat. Till hans främsta arbeten på Drottningholm räknas Slaget vid Lund som tar upp fyra väggfält. Från denna bildsvit hämtade han senare motiv till ryttarporträtten av Karl Gustav vid Warschau samt Karl XI och Eric Dahlberg vid Lund. (källa)
  8. Hålor skildras ofta negativt i populärkulturella verk. Tillvaron i "hålan", ofta fylld av främlingskap, kontrasteras effektfullt mot huvudpersonens flykt, eller drömmen om flykt, till "den stora världen", där människor tänker fritt och kan utveckla sin fulla potential. (källa)
  9. Spandriller över entréer inom perpendikulärstilen är i allmänhet rikt dekorerade. Vid Magdalen College i Oxford finns en effektfullt perforerad spandrill. Spandriller vid dörrar är ofta utsmyckade i dekorationsstil, men är sällan en del av själva dörröppningens konstruktion, då den ligger ovanför öppningen. (källa)
  10. På nattklubbar och liknande med dämpad belysning använder man dessutom ultraviolett belysning. Gästernas vita skjortor och annat lyser då effektfullt. Även människors tänder fluorescerar i UV-belysning. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.