Vad betyder och hur uttalas efterföljelse
Efterföljelse uttalas efter|följ|else -n.
Ordformer och varianter av efterföljelse
Singular
- efterföljelse
- obestämd grundform
- efterföljelses
- obestämd genitiv
- efterföljelsen
- bestämd grundform
- efterföljelsens
- bestämd genitiv
Efterföljelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet efterföljelse
I den tidigaste kristendomens tid betraktades de kristna som heretiker och förföljdes ofta för sin tro. Samtidigt fördes i urkyrkan kontinuerligt livliga diskussioner om hur berättelserna om Jesu liv skulle tolkas och hur församlingens efterföljelse skulle vara. Under kyrkomöten fastställdes vilka läror som skulle följas och vilka som ansågs kätterska.
Den förste omtalade kristne martyren är Stefan (Apostlagärningarna 7). Under förföljelsernas århundraden blev martyrerna de kristna hjältarna framför andra, man bevarade deras kvarlevor (reliker), och deras dödsdagar firades med minneshögtider. När förföljelserna upphörde i början av 300-talet tilltog kulten av martyrerna, och över deras gravar, till exempel i Rom, byggdes basilikor för de stora skarorna av pilgrimer. Martyrernas liv och död framställdes i konsten, framför allt i ikonmåleriet. Vanliga attribut är martyrkrona, palmkvist och kors som symboler för döden och uppståndelsen i Kristi efterföljelse.
Efterföljelse är en bok av den tyska teologen och pastorn Dietrich Bonhoeffer, som första gången utgavs 1937 i Tyskland under titeln Nachfolge. Utifrån Bergspredikan i Matteusevangeliet kap. 5-7 ämnar Bonhoeffer närma sig vad det innebär att vara en Kristi lärjunge och efterföljare.
