Ensamlevande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ensamlevande

1. Arten bebor endast öppna slätter och kan synnerligen länge avstå från att dricka vatten. Gemsbocken släcker sin törst genom att förtära en del saftiga växter. I sina upp till 150 centimeter långa horn äger den ett mycket verksamt försvarsvapen. Djuret har ofta identifierats med mytologins enhörning och horn av gemsbock såldes i England under medeltiden som horn av enhörning. Födan består av gräs, rot, blad, kvistar och bär. Honor lever i flockar med cirka 30 individer. Hannar lever ofta ensam i närheten av flocken. Ibland sammansluter sig flera flockar till stora hjordar med 200 eller fler medlemmar och då ingår även hanarna. Det finns även mindre flockar med en alfahane. Ensamlevande hanar har ett revir som är cirka 25 km² stort och de försöker para sig med honorna av de flockar som finns i reviret. (källa)
2. Getingar (Vespidae) är en familj i underordningen midjesteklar (Apocrita). Familjen omfattar omkring 4000 arter, till exempel vanlig geting. Getingar har två par vingar och svartgul- till svartrödrandig bakkropp. Det är bara honor som har gadd. Gadden saknar hullingar och lossnar inte då den sticker varför den kan sticka flera gånger. Getingar lever främst av frukt och nektar men matar sina larver med tuggad animaliskt protein. Getingarna förekommer över nästan hela världen, dock inte vid polerna och det finns både sociala och ensamlevande arter. (källa)
3. Goliathägern återfinns i både kust- och inlandsvåtmarker, i både söt- och saltvatten. Den föredrar grunt vatten kring sjöar, floder och laguner, men ses också vid rev, mangroveträsk och vattenhål på savannen. Arten födosöker ofta på djupt vatten med flytande vegetation, på jakt huvudsakligen efter fisk, men också grodor, ödlor, ormar, gnagare, krabbor, räkor och flytande as. Den är ofta ensamlevande men har setts födosöka även i större flockar. (källa)
4. Havskatten är en ensamlevande bottenfisk som föredrar hårda bottnar på ned till 400 meters djup. Den lever främst på musslor, snäckor, sjöborrar och kräftdjur. När den fångar musslor använder den de långa framtänderna till att slita av dem från underlaget. (källa)
5. Flocken med honor och ungdjur accepterar andra markattartade apor och schimpanser i närheten. Ensamlevande hannar följer ibland efter trädlevande primater för att samla upp den föda som faller ned på marken. (källa)
6. Större andelen (68 %) mordbrännare är alkoholförgiftade under mordbranden, vilket sammanfaller med multikriminalitet. Andelen pyromaner är ytterst få (några enstaka procent). Däremot är andelen kvinnliga förövare förhållandevis hög (uppåt 28 %). Många som begår mordbrand är ensamlevande (uppåt 80 %). (källa)
7. Mullvaden är ett ensamlevande djur som lever största delen av sitt liv nere i de underjordiska gångarna som den gräver ut. Den lever i ett komplext system av gångar, djupa (15–25 cm) gångar som är ganska permanenta samt ytligare gångar (några få centimeter under ytan) som är tillfälliga. De ytliga gångarna används för att söka mat och för att hitta en partner. Mullvadshögarna bildas där mullvaden skyfflar ut jord i änden på en gång. Boet är i allmänhet en enkel utvidgning av en av de djupa gångarna och en miljö där den kan upprätthålla acceptabel temperatur. Ytan som mullvaden genomletar i jakt på sin föda varierar mellan 600 och 900 kvadratmeter. Sin närvaro ger mullvaden till känna genom att kasta upp ständigt nya jordhögar, som visar utsträckningen av dess jaktområde och utgörs av den jord som avlägsnats ur de vågräta gångar som den grävt. (källa)
8. Bärfisar kan vara både rovdjur och växtätare. De arter som är rovdjur tar alla byten som är tillräckligt små eller svaga för att kunna övermannas, oftast mjukhudade djur som larver av olika slag. De sticker bytet med sin sugsnabel och suger i sig av innehållet. Bärfisar som är växtätare suger oftast växtsaft från blad. Flera arter är specialiserade och lever endast på en eller ett par olika växter. De klart färgade arterna lever ofta av växter som smakar illa eller är giftiga. Bärfisen kan dock ta upp dessa ämnen i sin kropp utan att skadas och dess färger är en varning till dess fiender att den inte är lämplig att äta. De flesta arter av bärfisar är ensamlevande, även om de ibland kan samlas i stora mängder där det finns gott om föda. Detta gör att några arter betraktas som skadedjur. Andra arter betraktas som nyttodjur, eftersom de äter andra skadegörare. (källa)