Vad betyder och hur uttalas författarkollega
Författarkollega uttalas för|fatt|ar|kol|lega.
Ordformer och varianter av författarkollega
Singular
- författarkollega
- obestämd grundform
- författarkollegas
- obestämd genitiv
- författarkollegan
- bestämd grundform
- författarkollegans
- bestämd genitiv
Plural
- författarkolleger
- obestämd grundform
- författarkollegers
- obestämd genitiv
- författarkollegerna
- bestämd grundform
- författarkollegernas
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer plural
- författarkollegor
- obestämd grundform
- författarkollegors
- obestämd genitiv
- författarkollegorna
- bestämd grundform
- författarkollegornas
- bestämd genitiv
Författarkollega är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet författarkollega
Sara Lidman växte upp på en mindre gård i byn Missenträsk i Västerbotten som dotter till makarna Andreas och Jenny Lidman. Under en sanatorievistelse i ungdomen kom hon i kontakt med böcker vilket ledde till att hon tog realexamen per korrespondens. Efter att ha avlagt studentexamen som privatist och innehaft diverse tillfälliga anställningar började hon studera vid Uppsala universitet, där hon avlade filosofie kandidatexamen 1949. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet var Lidman gift med läkaren och röntgenologen docent Hans Gösta Skarby (1907–2003) när hennes första bok Tjärdalen kom ut 1953. På 1950-talet hade hon en flerårig romans med sin författarkollega Ivar Lo-Johansson.
Det skulle emellertid dröja många år och ytterligare några böcker innan Aurell 1943 med romanen Skillingtryck "lyftes in i den litterära salongen", för att citera författaren Lars Andersson. I tidskriften BLM skrev Knut Jaensson om denna roman och om Aurells tidigare böcker. Detta blev en artikel som mycket snabbt gjorde Tage Aurell berömd, erkänd och uppskattad inte minst av sina jämnåriga och något yngre författarkollegor. Han fick plötsligt många goda kontakter, bland andra Gunnar Ekelöf och Harry Martinson. Under 1940-talet blev han också en välkänd radioman. Ett exempel på detta är just boken Skillingtryck, som han i samarbete med hustrun Kathrine omvandlade till en radiopjäs, Serenad i Repslagargatan. Regissör för denna pjäs var Lars Madsén och huvudrollerna spelades av Hilding Gavle och Mimi Pollak. Så följde ett flertal böcker, varav den sista, Samtal önskas med sovvagnskonduktören gavs ut år 1969.
I debutboken Snabba cash anslår Lapidus en hårdkokt stil, inspirerad av amerikanska författare som James Ellroy och Dennis Lehane, och har uppgivit att han hämtat stoff från sin tingstjänstgöring vid Sollentuna tingsrätt. Han har även hämtat språklig inspiration från svenska rappare som The Latin Kings, från människor i bratkretsar och från författarkollegan Jonas Hassen Khemiris böcker. Lapidus kallar sin genre "Stockholm noir".
Leduc gav efter debuten 1946 ut flera romaner som fick positiva omdömen av författarkolleger som Genet, Cocteau, Sarraute och andra, men böckerna nådde aldrig en större publik. Först 1964 kom det stora genombrottet med den självbiografiska romanen Oäktingen (La Bâtarde). Den är också den mest översatta av hennes böcker, i Sverige gavs den ut 1969.
Redan tjugo år före offentliggörandet skulle Grass ha berättat om sin tid i Waffen-SS för flera författarkollegor, bland annat den österrikiske poeten, författaren och regissören Robert Schindel och den österrikiske dramatikern Peter Turrini, båda födda 1944.
Postumt utkom 1946 Ankers biografiska skildring av väninnan och författarkollegan Sigrid Undset.
År 1933 bosatte sig Edfelt i Mariefred, där han färdigställde diktsamlingen Högmässa under insyn av den äldre författarkollegan Bertil Malmberg, som efter åren i München slagit sig ned i den sörmländska småstadsidyllen.
Hennes litterära verk är influerade av blandningen av kulturerna i de hindi-, urdu- och punjabispråkiga gemenskaperna. Hon är känd för att ha skrivit om frågor om kvinnlig identitet och kvinnlig sexualitet. I sina verk har hon experimenterat med nya litterära stilar och hennes karaktärer har beskrivits som "modiga" och "våghalsiga". Sobti har även skrivit under en manlig pseudonym: Hum Hashmat. Som Hashmat skrev hon om sina samtida författarkollegor. Hon har i en intervju själv beskrivit hur innehållet, men även själva hennes handstil, förändrades när hon skrev som Hashmat. Idén till att skriva under manlig pseudonym kom delvis från konceptet ardhanarishwara i indisk litteratur, en varelse som är både man och kvinna.
Patons författarkollega Laurens van der Post, som hade flyttat till England på 1930-talet, hjälpte Paton på många sätt. Van der Post visste att den sydafrikanska hemliga polisen var medveten om att han betalade pengar till Paton, men kunde inte stoppa det med rättsliga förfaranden. Paton själv framförde fredliga protester mot apartheid, liksom många andra i partiet.
1895 gifte sig Jack Futrelle med författarkollegan May Peel som han fick två barn med: Virginia och Jacques "John" Jr.
