Vad betyder och hur uttalas förhandlingsutrymme
Förhandlingsutrymme uttalas för|handl|ings|ut|rymme.
Ordformer och varianter av förhandlingsutrymme
Singular
- förhandlingsutrymme
- obestämd grundform
- förhandlingsutrymmes
- obestämd genitiv
- förhandlingsutrymmet
- bestämd grundform
- förhandlingsutrymmets
- bestämd genitiv
Plural
- förhandlingsutrymmen
- obestämd grundform
- förhandlingsutrymmens
- obestämd genitiv
- förhandlingsutrymmena
- bestämd grundform
- förhandlingsutrymmenas
- bestämd genitiv
Förhandlingsutrymme är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet förhandlingsutrymme
Forskning genom observationer av förälder-barn-samspel och intervjuer och enkäter med föräldrar har pekat på fyra olika fostransstilar. Auktoritär fostran innebär att vuxna kräver och förväntar sig att barnen ska lyda utan att ifrågasätta. Regler förklaras sällan. "Gör det därför att jag säger det" är deras attityd. De sätter regler utan utrymme för förhandling och kompromisser. Lydnad och respekt för vuxna betonas. Genom strikta regler och begränsningar för barnens beteende försöker de forma och kontrollera barnens beteenden och attityder. Relationen mellan den vuxna och barnen präglas av distans. Vuxenmakt i form av bestraffning och belöning (samt hot och mutor) är den primära fostransstrategin. Eftergiven fostran (eller "låt-gå"-fostran) handlar om att vuxna i mycket hög grad låter barnen göra vad de vill. De undviker att ställa krav, sätta upp regler och utöva kontroll. I stor utsträckning accepterar de barnens impulsiva beteenden, inklusive aggressiva beteenden. Förälder-barn-relationen präglas av närhet och värme. Oinvolverad fostran innebär att vuxna är oengagerade och minimalt involverade i barnens liv och upplever sin fostrarroll som en börda. Även om de ibland ingriper så gör de det för att de tycker att situationen är ansträngande för dem själva (till exempel att barnen tjatar, skriker eller gråter). De saknar dock långsiktiga metoder och mål för fostran. De har en känslomässig distans till barnen. Auktoritativ fostran innebär att vuxna ställer krav och sätter upp regler. De förväntar sig att barnen vill samarbeta. De lyssnar till barnens känslor och synpunkter, förklarar för dem sina egna skäl och synpunkter och är öppna för ett visst förhandlingsutrymme. De uppmuntrar sina barn att delta i beslutsfattanden. Respekt för både barn och vuxna betonas. Fostran vilar primärt på resonerande, att de vuxna försöker få barnen att förstå varför de förväntar ett visst beteende och ogillar ett annat. Relationen till barnen bygger på känslomässig värme och närhet. De sambandsstudier som gjorts pekar på att barnen till auktoritativa föräldrar är mer vänliga, socialt kompetenta, omsorgs- och samarbetsorienterade, tar större socialt ansvar och är mer psykiskt välmående och självständiga än andra barn (för en fördjupning och diskussion kring detta, se Thornberg, 2006, s. 81-84, 166-168 och 237-241).
Henrik Petersen på Sydsvenskan skrev: "Frostensons dikt utstrålar en annan självsäkerhet än förr. Liksom lösgjord. Samtidigt utforskar hon berättande, reflekterande och lyriskt intuitivt titelorden som teman." Svenska Dagbladets David Stenbeck skrev: "Det psykologiska narrativet, jagets puls, är utmärkt i Sånger och formler, med en stillhet som skapar förhandlingsutrymme till verkligheten. Vokalerna ställs emot varandra och drar, färgar in, ekar ut. Det finns återhållsamhet, och det finns en mild ström av längtan som tränger ut genom vardagens gråa[.]".
