Familjetradition Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder familjetradition, varianter, uttal och böjningar av familjetradition

Familjetradition synonym, annat ord för familjetradition, vad betyder familjetradition, förklaring, uttal och böjningar av familjetradition.

Vad betyder och hur uttalas familjetradition

Familjetradition uttalas fam|ilje|trad|it|ion och är ett substantiv.

Ordformer av familjetradition

Singular

familjetradition
obestämd grundform
familjetraditions
obestämd genitiv
familjetraditionen
bestämd grundform
familjetraditionens
bestämd genitiv

Plural

familjetraditioner
obestämd grundform
familjetraditioners
obestämd genitiv
familjetraditionerna
bestämd grundform
familjetraditionernas
bestämd genitiv

Familjetradition är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet familjetradition

  1. Alfred de Vigny tillhörde en gammal aristokratisk officersfamilj. Fadern hade deltagit i Sjuårskriget, och modern, påverkad av Rosseau, tog själv hand om hans tidiga utbildning. Franska revolutionen förändrade familjens omständigheter. Napoleon I:s segrar och familjetraditionerna entusiasmerade honom för militärtjänsten, och när Ludvig XVIII av Frankrike blev kung blev de Vigny, 16 år gammal, 1814 underlöjtnant vid de röda gendarmerna, ett kompani för aristokrater, Maison du Roi. (källa)
  2. Spanjorerna räknas som världens tredje största vinproducenter, och tar gärna ett glas till maten. Vid familjetraditioner och högtidligheter som födelsedagar och invigningar dricks ofta Cava, som är ett vitt mousserande vin med ursprung i Spanien. (källa)
  3. Materialet till dessa berättelser lämnade dels familjetraditioner, dels Ossolinska institutets av Kaczkowski genomforskade rika handskriftsamlingar. År 1861 uppsatte han i Lwów en konservativ tidning, men denna indrogs, och han dömdes till fästning. Han benådades följande år, flyttade till Wien och senare till Paris. (källa)
  4. Många kritiker av vårdnadsbidraget beskriver det exempelvis som ett sätt att ekonomiskt uppmuntra hemmafrurollen, och styra kvinnor bort från karriär och yrkesliv, eftersom den överväldigande majoriteten av bidragstagarna är kvinnor som stannar hemma med barnen, inte män. Bidragets försvarare hävdar i sin tur att det inte finns något som hindrar män från att i lika grad utnyttja det, mot vilket motståndarna invänder att det är just en klassisk kvinnofälla: den redan rådande ojämställda familjetraditionen i samhället gör att fler kvinnor kommer att använda sig av bidraget, vilket i sin tur förstärker ojämställdheten, och leder in i en ond cirkel genom vilken kvinnor fjärmas från arbetsmarknaden. (källa)
  5. Även om Diana redan under sin livstid ofta kritiserades för sitt val av arbetsuppgifter, sitt förhållande till pressen och sin lättillgängliga attityd såväl som för hur hon betedde sig mot sin man och hans familj, har det alltid påpekats att Diana var en tillgiven och god mor som alltid överöste sina barn med kärlek och omsorg. Diana tillät väldigt lite inblandning från resten av familjen när det gällde pojkarna, hon valde deras namn, motsatte sig familjetraditionen att omskära pojkar, hon avskedade en nanny som drottningen utsett, men som hon själv inte litade på, och hon valde även vilka skolor de skulle gå i. Ofta körde hon dem själv till skolan på morgnarna när tiden så tillät. Hon lät även forma sitt eget arbetsschema efter deras behov. (källa)
  6. Studierna i Uppsala fick ett snabbare slut än han själv önskade. Vissa terminer hade han det mycket dåligt ställt och fick klara sig på stipendier och arbete som informator, alltså som en privatlärare som bor i huset där han undervisar. Arvet efter fadern räckte inte långt. Dessutom ville hans mor att han skulle fortsätta familjetraditionen och bli präst. Med anledning av detta skrev Livijn till vännen Hammarsköld. (källa)
  7. Carl Wilhelm Hammarsköld var son till kaptenen och godsägaren Per Hammarsköld. Tidigt insåg Carl Wilhelm att han främst ville sysselsätta sig som godsägare, men erhöll troget familjetraditionen officersutbildning. 1822 blev han kadett vid Karlsberg, utexaminerades 1826 och blev samma år kornett vid livregementets dragonkår. Befordran gick dock långsamt, 1829 blev han underlöjtnant och 1833 löjtnant vid livregementets husarkår. Han erhöll 1834 ryttmästares namn, heder och värdighet, blev 1836 ryttmästare vid livregementet innan han slutligen 1850 erhöll avsked. Militärtjänstgöringen gav dock mycket ledig tid åt Hammarsköld att ägna sig åt annat, och han arrenderade under tiden tillsammans med en bekant en liten gård utanför Stockholm. Han försökte samtidigt beveka sin far att finansiera ett studieresa utomlands men nekades. År 1829 avled dock hans morfars bror Carl Jacob Adlerwald, och arvingarna till Skultuna sökte nu efter en lämplig ledare för bruket. Farbrodern Wilhelm Hammarsköld blev den som utsågs att leda bruket, men det var på grund av hans hälsa klart från början att lösningen endast var tillfällig och det blev därför Carl Wilhelm som utsågs till den som skulle ta över ledningen av bruket sedan han erhållit nödvändig utbildning. Per Hammarsköld var av åsikten att sonen borde genomgå Falu Bergsskola, men Wilhelm lyckades övertyga brodern om att Carl Wilhelm i stället skulle praktisera på Skultuna under farbrodern två vintrar och därefter företa en studieresa utomlands. Redan vintern 1830 vistades han hos farbrodern på Skultuna, där han blev mycket populär genom sitt lediga sätt. Farbrodern uppfattade honom som lovande och ambitiös. Redan då han återvände till regementsmötet vid Drottningholm våren 1830 var han hemligt förlovad med sin äldsta kusin Hedda Hammarsköld och senare under året meddelade han sina föräldrar sina giftasplaner. Fadern Per var tveksam, han ansåg sonen för ung för att gifta sig och att sonen saknade en ordentlig inkomst. Farbrodern var däremot förtjust och till slut gav fadern med sig. Även vintrarna 1831 och 1832 fick han arbeta som brännugnsdräng och hjälpreda åt Wilhelm. Våren 1832 arrenderade han även Forsby gård i Skultuna av Wilhelms son, Mikael Wilhelm. På våren 1832 fick han äntligen resa ut på sin utlandsresa, som dock endast kom att gå till Tyskland. Till ressällskap hade han notarien i bergskollegium L. W. Starck och råd inför resan hade insamlats hos Nils Gabriel Sefström. För att få tillträde till mässingsbruken beslutade de att utge sig för att vara vanliga turistande officerare utan intressen i mässingsindustrin. Ägaren till Nyköpings mässingsbruk hade erbjudit sig att betala halva resan för att få ta del av rönen, men som Nyköping var en av Skultunas svåraste konkurrenter avböjdes anbudet. Berlin, Dresden, Leipzig och Lützen var några av platserna som besöktes, liksom mässingsbruket Haegermühle utanför Berlin och Frauenfeldt utanför Wien. Efter återkomsten till Sverige hösten 1832 gifte han sig med Hedda Hammarsköld i Skultuna kyrka. (källa)
  8. Conina, en ung kvinna i Svartkonster som tvärtemot familjetraditionen drömmer om en karriär som hårfrisörska. Hon är dotter till Cohen. (källa)
  9. Enligt familjetraditionen gav Munthe huset i morgongåva till hustrun Hilda, vilket inte stämmer då de gifte sig redan 1907 och huset byggdes 1910-11. Paret vistades emellertid i trakterna under bröllopsresan. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.