Fantasirik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fantasirik

1. Enligt sonatformen, som uppkom under klassicismen, skall första satsen vara konstruerad på följande vis. Den består av tre delar: exposition, genomföring och återtagning. Expositionen presenterar två teman (melodier) som vi kan kalla A och B. I genomföringen skall kompositören använda A och B så finurligt och fantasirikt som möjligt. I genomföringen avslöjar alltså kompositören sin eventuella skicklighet. Återtagningen är som namnet säger helt enkelt en upprepning av expositionen. Som avslutning på denna sats brukar man göra en coda. Coda betyder svans och är en liten avslutning. (källa)
2. Den här bokslukande mellanskoleeleven har ett ombytligt humör och är både känslosam och fantasirik. Hon hjälper ofta sin bästa vän Yuko när dennas mod sviker henne. Hon går sista årskursen i "mellanskolan" och behöver egentligen ägna mer tid åt studierna för att klara alla intagningsproven till gymnasiet. (källa)
3. När latinet tappade terräng som litterärt språk var det inte litauiskan som kom i stället. Det polska inflytandet över Litauen hade tilltagit allt sedan det litauiska området kristnades på 1400-talet. 1569 smältes de litauiska och polska områdena samman till en – som det skulle det visa sig – långlivad förening, Lublinunionen. Statsbildningen bestod av två på papperet självständiga stater, valkungadömet Polen och storhertigdömet Litauen. Rzeczpospolita – en polsk form av latinets res publica - används som en samlande beteckning om unionen som kom att bestå mellan 1569 och 1795. Nationalencyklopedin använder benämningen Adelsrepubliken. Polskan blev därmed unionens och litauernas huvudspråk. Långt ifrån alla accepterade polskans upphöjda status. Redan i litauisk krönikelitteratur från 1520-talet återspeglas antipolska stämningar. Krönikeskrivarna gjorde en fantasirik koppling mellan uppkomsten av den litauiska kulturen och romarriket genom att utropa litauerna till arvtagare av en romersk folkspillra som den sista hunnerstöten skulle ha fördrivit till Östersjöns östra strand. De litauiska krönikeberättarna var givetvis inte mycket stolligare än samtida svenska företrädare för göticismen. En intressant forskaruppgift skymtar i frågan huruvida de litauiska krönikörerna påverkats av Johannes Magnus och Olaus Magnus verk Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus (Alla göta- och sveakonungars historia) och Historia de gentibus septentrionalibus (Historia om de nordiska folken) - två arbeten som veterligen lästes av samtidens lärda i Europa. (källa)
4. Palmvindrinkaren hyllades i väst som en högst originell och fantasirik bok, bland annat skrev Dylan Thomas en prisande recension i The Observer, där han bland annat kallade Tutuolas språk för "young English". I Nigeria togs den dock inte alls emot lika väl, Tutuola anklagades för att skriva på en "dålig" engelska, och man menade att bokens handling i för stor utsträckning bestod av ett hopplock av yorubafolkets myter. (källa)
5. Frankrike var också under 1700-talet den ledande guldsmedsnationen med rokokostilens mästare som J. A. Meissonnier och den berömda guldsmedfamiljen Germain. I England arbetade franska guldsmeder, bl.a. Paul de Lamerie, känd för sin fantasirika rokoko. (källa)
6. I Nordeuropa framträdde under folkvandringstiden en säregen ornamentik med fantasirika, orientaliskt inspirerade flätmönster, såsom den nordiska djurornamentiken, som består av slingrande bandformiga djurkroppar. Den blomstrade alltifrån 400-talet och florerar ännu på 1000-talet runstenar. (källa)
7. Leskov debuterade som författare först i 30-årsåldern under pseudonymen Stebnitskij med mindre berättelser och uppsatser i tidningar och tidskrifter. Invecklad i en obehaglig polemik med radikalerna, begav sig Leskov till utlandet, där han 1865 fullbordade den stora romanen Ingen utväg (Nekuda). I denna gav han en inte helt sympatisk bild av tidens framstegsmän, dock med skarp blick för löjliga sidor hos vissa ledare. Den härskande litteraturkritiken ondgjorde sig över Leskovs osympatiska skildringar och han blev personligt misstänkliggjord. I en följande roman Kamp på kniven (1870-1871) gav han ett irriterat svar. Verket innehåller vissa starka partier men har inte ansetts som något av hans viktigare verk. Hans senare om större mognad vittnande verk fick inte av kritiken någon större gillande. Leskovs fantasirika och humoristiska berättelser blev dock mycket lästa. Leskov var i motivvalet banbrytande, ryskt hantverkarliv fann i honom sin förste exakte skildrare, och ingen hade tidigare med så förtrogen insikt beskrivit det högre och lägre prästerskapets liv som Leskov, särskilt i den stora romanen Kyrkans män (1872). (källa)
8. Tennyson tillhörde en barnrik prästfamilj och kom 1828 till Cambridges universitet, där han 1829 vann kanslersmedaljen för poemet "Timbuctoo". Redan två år förut hade han jämte sin broder Charles gett ut ett dikthäfte. Tennysons Poems chieftly lyrical (1830), med all sin skönhetsdyrkan och yppiga fantasi rönte ett föga gynnsamt mottagande. Ovänlig kritik riktades även mot hans samling Poems (1833), även om denna måste betecknas som en ovanligt lysande bragd av en 24-årig diktare, där förekom redan så gedigna stycken som "Oenone, The miller's daughter", "The lotos-eaters", "The palace of art" med flera. Han iakttog då tystnad i nio år, under oavlåtliga studier i poesiens konst, och firade en så mycket större triumf vid sitt framträdande 1842 med en ny diktsamling, som emellertid även upptog urval ur de föregående. Bland nya dikter märkas där "The may-queen", de av ljus erotik burna "The gardener's daughter" och "The talking oak", självuppgörelsen "The two voices", "Godiva", den äktengelska idyllen "Dora", "Lady Clara Vere de Vere", "Locksley hall", vari tidevarvets känslosträngar grips med kraft, bland hans antika karaktärsbilder "Ulysses" med flera, och sådana förstudier till hans senare stora episka cykel om Artursagan som "Sir Galahad", "The Lady of Shalott" och "Morte d'Arthur". Man kunde inte längre bland hans dikter upptäcka en enda efterhärmad och han sattes från denna tid högst bland samtida skalder i England. Emellertid var han tidtals djupt nedtryckt, även av ekonomiska bekymmer men fick 1845 en statspension och samlade sig till ny verksamhet. På den glättiga och fantasirika sagan The princess, a medley (1847), fylld av renässanslynne, följde elegierna In memoriam (1850), över den tidigt bortryckte ungdomsvännen Arthur Hallam, 132 små dikter i gemensamt versmått. Tidens strävan efter nya andliga synpunkter avspeglas där med en förening av tankedjup och stark känsla. (källa)