Vad betyder och hur uttalas fjällgröe
Fjällgröe uttalas fjäll|gröe.
Fjällgröe betyder (bot.).
Ordformer och varianter av fjällgröe
Singular
- fjällgröe
- obestämd grundform
- fjällgröes
- obestämd genitiv
- fjällgröen
- bestämd grundform
- fjällgröens
- bestämd genitiv
Alternativa böjningsformer singular
- fjällgröe
- obestämd grundform
- fjällgröes
- obestämd genitiv
- fjällgröet
- bestämd grundform
- fjällgröets
- bestämd genitiv
Fjällgröe är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fjällgröe
Fjällgröe (Poa alpina) är ganska ovanligt eftersom bland Nordens gräs är det jämförelsevis mycket få som mest eller uteslutande är fjällväxter. Några sådana finnas inom släktet gröen (Poa), och av dem är fjällgröet ett av de allmännaste i alla fjälltrakter.
Det utmärks av sin korta och täta vippa, de fåtaliga vippgrenarna, de breda småaxen, de breda och tunna tom- och blomfjällen och dessas starkt violettbruna färg. Liksom hos ängsgröe (Poa pratensis) är det översta stråbladets skiva kort, bred, i spetsen kapuschonglikt hopviken, hos fjällgröe är även skottbladen korta och breda, och skottens baser hårt sammanbuntade medels vissnade, grågula slidor.
Fjällgröet förekommer i Sverige även i några få trakter på låglandet, så till exempel vid Stockholm, på Öland och Gotland.
Fjällgröe i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926).
