Vad betyder och hur uttalas folkunge
Folkunge uttalas folk|unge -n folkungar.
Folkunge betyder (hist.).
Ordformer och varianter av folkunge
Singular
- folkunge
- obestämd grundform
- folkunges
- obestämd genitiv
- folkungen
- bestämd grundform
- folkungens
- bestämd genitiv
Plural
- folkungar
- obestämd grundform
- folkungars
- obestämd genitiv
- folkungarna
- bestämd grundform
- folkungarnas
- bestämd genitiv
Folkunge är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet folkunge
Erikskrönikan, författad mellan 1250 och 1319, kallar Folkungarna för Folkunga rote, det vill säga en grupp eller ett parti inom det svenska högfrälset på 1200-talet. Ännu in på tidigt 1900-tal har begreppet använts om avdelning i politiskt parti.
Bjälboätten och Folkungaätten är sentida benämningar på en medeltida svensk släkt, som länge tillhörde den svenska makteliten, med centrum i Östergötland och på gården Bjälbo nära Skänninge. Till Bjälboätten räknas en del av de agnatiska ättlingarna till Bengt snivil (1100-talet). Han hade tre kända söner, Birger, Magnus och Karl. Ättens medlemmar är inte att förväxla med folkungar, en gruppering som gjorde flera uppror mot kungaättens styre.
Folkungarna i spetsen för en dansk–norsk armé skulle fördriva mecklenburgarna. Den ena staden efter den andra brändes Örebro, Västerås, Skara, Jönköping med flera.
Cecilia Rosa härstammar från Pålsätten, men ser sig själv som en av Folkkungaätten, Arns ätt. Hon är Arns stora kärlek och räknas ibland som den andra huvudrollsinnehavaren i trilogin. Förhållandet med Arn blir dock ändå så gott som avslutat innan det knappt har börjat. Detta beror på att Sverkersätten, som är folkungarnas fiender, vill ha den skicklige krigaren Arn ur vägen, samt på att Cecilias syster Katarina avslöjar att Arn, kraftigt berusad, en gång legat även med henne. När han döms till tjugo års botgöring för att ha legat med två systrar, får också Cecilia samma hårda straff. Han måste bli tempelriddare, och hon blir inspärrad i Gudhems kloster. Hennes son Magnus (som är baserad på en historisk person) tas från henne direkt efter födseln, och hon plågas svårt av den elaka abbedissan Moder Rikissa. Det är under tiden i kloster som hon ges namnet Cecilia Rosa, för att skilja henne från hennes väninna Cecilia Blanka. Efter många om och men kan de i alla fall till sluta gifta sig och får dottern Alde. Efter att Arn dör i slaget vid Gestilren bor Cecilia kvar på Forsvik, ständigt ompysslad av sonsonen Birger. Hon dör under en av Knut Långes många attacker mot folkungarna, detta gör att folkungaätten vänder sig mot honom.
Han förekommer inte i något med honom samtida historiskt källmaterial som kan bevisa hans existens. Hans namn figurerar först i en källa år 1616, i en skrift av Johannes Messenius. Dock hade Messenius hämtat uppgifter från en i senare avskrift bevarad 1400-talskälla. Enligt denna källa härstammade såväl Birger jarl som en gruppering av hans politiska motståndare, som kallades folkungar, från personer med namnet Folke.
Birger Magnussons företrädare på jarlämbetet var hans kusin Ulf Fase. Denne hade möjligen blivit jarl redan 1220, under Johan Sverkerssons regeringstid. Johan Sverkersson avled dock redan 1222 på Visingsö och med honom utslocknade den sverkerska ätten. Som enda möjliga kungakandidat utsågs den endast sexårige Erik Eriksson, från den erikska ätten, till kung. Under hans förmyndartid styrdes riket emellertid av ett riksråd bestående av stormän och biskopar. En av medlemmarna i rådet var Knut Holmgersson (Knut långe), som i slaget vid Olustra 1229 avsatte den nu 13-årige kungen och själv intog tronen. Knut Holmgersson tillhörde de så kallade folkungarna (inte detsamma som folkungaätten, vilken idag kallas Bjälboätten för att undvika missförstånd), en konservativ gruppering av stormän som motsatte sig centralisering av riket.
