Forskningschef Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder forskningschef, varianter, uttal och böjningar av forskningschef

Forskningschef synonym, annat ord för forskningschef, vad betyder forskningschef, förklaring, uttal och böjningar av forskningschef.

Vad betyder och hur uttalas forskningschef

Forskningschef uttalas forsk|nings|chef och är ett substantiv.

Ordformer av forskningschef

Singular

forskningschef
obestämd grundform
forskningschefs
obestämd genitiv
forskningschefen
bestämd grundform
forskningschefens
bestämd genitiv

Plural

forskningschefer
obestämd grundform
forskningschefers
obestämd genitiv
forskningscheferna
bestämd grundform
forskningschefernas
bestämd genitiv

Forskningschef är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet forskningschef

  1. Alexandre Antonelli, född 15 augusti 1978 i Brasilien, är en svensk professor i biologisk mångfald och systematik. Han är forskningschef vid Royal Botanic Gardens, Kew i Storbritannien samt professor vid Göteborgs universitet, gästprofessor vid University of Oxford och forskningsledare för en internationell forskargrupp. (källa)
  2. I maj 1941 uppmärksammade Louis Fieser, en kemi-professor vid Harvard då knuten till B-divisionen av National Defence Research Committee, en industriolycka vid DuPonts anläggning för tillverkning av divinylacetylen då ämnet förvandlats till en brandfarlig gel i kontakt med luften. I oktober hade ett projekt startats för att utveckla ett "klisterbensin". Intensiva experiment gjordes, och redan 27 november beställdes 10 000 bomber av armén med en blandning av bensin, gummi och krut som brännsats. Den 7 december omintetgjordes tillverkningen av den hastigt uppkomna bristen på naturgummi efter Japans inträde i kriget. Detta fick forskningschefen för Chemical Weapons Service, Maurice Eugene Barker, att utfärda en direkt order om att finna ett alternativ som skulle uppfylla en diger kravlista. De viktigaste punkterna var att den nya blandningen skulle vara billig, kunna tillverkas av lättillgängliga råvaror och färdigställas i fält. Dessutom måste brännsatsen kunna lagras länge och tåla temperaturer från iskalla bombrum i högtflygande plan till heta depåer i tropikerna och fortfarande behålla sin klistrighet. Att ersätta naturgummit med olika syntetiska gummin misslyckades fullständigt, men efter förslag från forskare vid konsultföretaget Arthur D. Little provades nafteniskt aluminiumsalt. Resultatet tillfredsställde inte CWS specifikation, men var såpass mycket bättre än allt som dittills provats att vidareutveckling verkade lovande. Parallellt hade experiment med "palmitinsyra" från Metasap Chemical Company gett vissa framgångar, och när fem procent vardera av de bägge tillsatserna kombinerades med en procent sågspån och 89% bensin hade den optimala blandningen uppnåtts. Denna kom att kallas napalm genom en hopslagning av naften och palmitin. För att kunna blanda till napalm i fält övergick man från de vanliga flytande nafteniska aluminiumsalterna till ett i pulverform som utvecklats och tillverkades av Nuodex products. Den färdiga produkten var brun och grovkornig, varför den kom att kallas "eldrom" (fire roe) av de soldater som i fält rörde ned c:a 12% i bensin och lät stå några timmar tills den rätta konsistensen av kletig gelé bildats. Snart skulle det dock visa sig att den enda "palmitin" som fungerade var just den från Metasap Chemical Company, och efter förfrågan visade sig att företaget inte alls använt palmitinsyra som bas, utan laurinsyra. Då var napalm redan en inarbetad beteckning, och försöken att korrigera namnet till "nalaur" gavs upp tämligen omgående. En konkurrerande blandning från DuPont vann visserligen kontraktet, men drogs tillbaka när det visade sig att den inte var lagringsbeständig varför Fiesers blandning i slutändan blev standard. (källa)
  3. Företaget grundades 2001 av John Elvesjö, Mårten Skogö och Henrik Eskilsson. De tre grundarna är samtliga verksamma i företaget: Henrik Eskilsson som verkställande direktör (VD), John Elvesjö som vice VD och teknikchef och Mårten Skogö som forskningschef. Företaget fick under våren 2007 in riskkapital på 100 miljoner kronor från Investor Growth Capital. I december samma år köpte Tobii upp ATI, ett amerikanskt bolag som tillverkar kommunikationshjälpmedel för handikappade. I maj 2009 gick Investor, Amadeus Capital Partners och Northzone Ventures in med ytterligare 170 miljoner kronor. I början av 2012 gick Intel Capital in med dryga 140 miljoner kronor. År 2008 vann Tobii Stora Designpriset för sina ögonstyrda bildskärmar. År 2010 vann Tobii SIME Grand Prize för bästa innovativa teknologikoncept. År 2011 vann Tobii Glasses Red dot design award, en internationell produktdesigntävling. Samma år vann Tobii tillväxtpriset The Bully Award. År 2012 fick Tobii pris för bästa prototyp på konsumentelektronikmässan Consumer Electronics Show (CES) 2012 samt blev utsedd vinnare av Laptop Magazine för bästa nya teknologi. (källa)
  4. Rosenberg är doktor i nationalekonomi från Stockholms universitet. Hon var chef Riksbankens ekonomiska analysgrupp 1976-1986, och därefter forskningschef och prognoschef vid Konjunkturinstitutet 1986-1995. Hon var chefsekonom på Posten och Postgirot Bank 1995-2000 och på SBAB 2000-2002. (källa)
  5. Landqvist kombinerade sina studier med forskning vid textilföretaget Rydboholm där han var forskningschef och teknisk chef innan han 1962 avancerade till vice VD för att 1963 knytas till Korsnäs-Marma AB. Där blev han först vice VD och var senare VD 1970 – 86 för att slutligen bli styrelseordförande, först i Korsnäs och sedan Kinnevik, fram till 1993. Vid sidan av denna karriär utförde han ett kvartsekellångt arbete inom Industriförbundet, bland annat som ordförande 1979 –81. (källa)
  6. Hartman blev fil.kand. 1953, och erhöll teol.kand. 1957, och lade till en fil.mag. 1959, innan han avlade teol.lic-examen 1961. Han disputerade för teol. doktorsgraden 1966 med avhandlingen Prophecy interpreted, och blev docent 1967 i Uppsala. Han var sedan gästprofessor 1968–1969 vid Harvard University. Tillbaka i Sverige blev han tillförordnad professor i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala universitet 1971–1977 innan han blev ordinarie professor 1978. Mellan 1989 och 1995 var han forskningschef vid Svenska kyrkans då nybildade forskningssekretariat i Uppsala. (källa)
  7. Under åren 2005–2014 var han forskningschef för Kommittén för Stockholmsforskning och Stockholmia förlag inom Stockholms stad, med ansvar för stadens monografiserie. (källa)
  8. Bruun blev politices doktor 1959. Han var 1955–1968 chef för Oy Alko Ab:s alkoholpolitiska forskningsinstitut och 1969–1980 forskningschef i Stiftelsen för alkoholforskning. Han utnämndes 1981 till professor i sociologisk alkoholforskning vid Stockholms universitet, men återvände sedermera till Finland. Han publicerade ett stort antal vetenskapliga arbeten och gjorde inlägg i samhällsdebatten, såväl i Finland som i Sverige. (källa)

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.