Vad betyder och hur uttalas fruktbarhetsgudinna
Fruktbarhetsgudinna uttalas frukt|bar|hets|gud|inna.
Ordformer och varianter av fruktbarhetsgudinna
Singular
- fruktbarhetsgudinna
- obestämd grundform
- fruktbarhetsgudinnas
- obestämd genitiv
- fruktbarhetsgudinnan
- bestämd grundform
- fruktbarhetsgudinnans
- bestämd genitiv
Plural
- fruktbarhetsgudinnor
- obestämd grundform
- fruktbarhetsgudinnors
- obestämd genitiv
- fruktbarhetsgudinnorna
- bestämd grundform
- fruktbarhetsgudinnornas
- bestämd genitiv
Fruktbarhetsgudinna är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fruktbarhetsgudinna
Gudinnorna/mödrarna förkroppsligar naturen och de krafter som finns inneboende i den. De anses ofta ha sin boning i till exempel träd, källor, floder och sjöar. Redan stenålderns samlar- och jägarkulturer dyrkade en kvinnlig makt. Gudinnor är ofta kärleksgudinnor, fruktbarhetsgudinnor eller moderskapsgudinnor, till exempel Afrodite i antikens Grekland, fornnordens Freja och romarnas Juno. De riktigt gamla gudinnorna som till exempel Hel (härskare över dödsriket i Fornnordens mytologi), hinduismens destruktiva Kali har behållit sin karaktär av "hela" gudinnor som omfattar både livs- och dödsaspekten. Medan de antika grekerna har gjort en krigisk Athena en modern gudinna, avskärmad från naturen i och med hennes onaturliga födelsesätt (ur Zeus huvud).
Den ursprungliga språkliga betydelsen av ordet kung är omtvistad – i fornnordisk litteratur används det för gudars söner eller ättlingar, så att med kung avsågs en son till en gud, enligt Tacitus utnämnde nordborna konungar av de förnämsta släkterna. Titeln är hur som helst mer än 2 000 år gammal, lingvister har rekonstruerat den urgermanska formen *kuningaz, en form som finnarna (kuningas) bör ha lånat av germanerna före vår tideräknings början. Ordet lär betyda "tillhör kvinnan" (kona + -unge/ing det vill säga unge/son till Magna Mater, den Stora Modern/Moder Jord), det vill säga vara en ursprunglig benämning på en fruktbarhetsgudinnas (lat. Nerthus, germ. När) präst. Konungarollen utgjorde också ända till slutet av asatron en prästroll, till exempel vid Gamla Uppsala. Vid tiden för kristendomens införande och de kulturella influenser från södra och centrala Europa som därvid nådde norra Europa, kom titeln att betraktas som motsvarig latinets rex och även kungens uppgifter förändrades i motsvarande riktning.
Ashera eller Asera är den hebreiska namnformen för en fruktbarhetsgudinna som dyrkades i stora delar av det forna mellanöstern. Under namnformen Atirat förekommer hon i syriska och feniciska texter. Hon var gemål till himmels- och skaparguden El. Under kanaaneiskt inflytande tycks hon ha spelat liknande roll i israelitisk folkreligion innan kung Josias tid (2 Kung. 23:6-7). Om detta vittnar ett par hebreiska inskrifter från 700-talet f.Kr. som talar om "Jahve och hans Ashera". I Sanchuniathons beskrivning av de feniciska gudomarna betraktas Ashera som syster till El, Astarte, Baaltis, Dagon, guden Betel och en gud identifierad med den grekiske Atlas. Läkedomsguden Eshmun ansågs vara hennes älskare.
