Förlustbringande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förlustbringande

1. I maj 2008 meddelade bolaget att de förlustbringande linjerna mellan Norge och Storbritannien skulle upphöra från den 1 september. M/S Queen of Scandinavia som trafikerade Norge-Storbritannien chartrades ut till St. Peter Line. (källa)
2. 1988 knoppades den förlustbringande tidningen av från Kooperativa förbundet och ges idag ut med resultatansvar av AB Tidningen Vi, som ägs av Kooperativa Förbundet. 2005 gick tidningen över från 14-dagars- till månadsutgivning. (källa)
3. Företaget uppstod ur det börsnoterade bolaget Kockums AB till följd av varvskrisen på 1970-talet. 15 juni 1979 lämnade Kockums över sin förlustbringande varvsverksamhet till svenska staten, som då kom att ingå i Svenska Varv. Det återstående bolaget, fortfarande börsnoterat, bytte namn till Skåne-Gripen och bestod av en fastighet på Anckargripsgatan i Malmö, en kassa på 20 miljoner och ett förlustavdrag som då värderades till 100 miljoner kronor men som genom ett riksdagsbeslut kom att bli värdelöst. Syftet med det nya företaget var att verka som riskkapitalbolag, och som verkställande direktör utsågs Sten K. Johnson. (källa)
4. Erik Kistner var son till grosshandlaren Axel Kistner och Hanna Wagner. Han var grossist i sjukvårdsmaterial och tog omkring 1925 initiativ till att köpa det då förlustbringande läkemedelsföretaget Astra AB av statliga Vin och Spritcentralen. Astra hade 1918 köpts av AB Svensk färgämnesindustri, som hamnade i ekonomiska svårigheter genom återupptagen konkurrens av tyska kemiföretag efter det att internationell handel återupptagits efter första världskrigets avspärrningar. Det gick i konkurs 1920. För att rädda Astra uppdrog regeringen åt det av staten kontrollerade Vin och Spritcentralen att köpa ut företaget ur konkursboet. Astra gav dock därefter årligen betydande förluster. (källa)
5. Hjelts hållning till samhällsfenomen präglades av en praktisk upplysningsanda. Han hade många förtroendeuppdrag inom fattigvård och sjukhusadministration. Han var också uppenbart intresserad av frågor om skola, uppfostran och folkbildning. Han hörde 1831 till de borgare som i ett brev till kejsaren anhöll om att få återinrätta stadens pojkskola kompletterad med en flickskola och en söndagsskola för förvärvsarbetande ungdomar utan skolbildning. Inom några år hade begäran förverkligats. Han ville också främja det finska språkets ställning. Detta gjorde han genom att år 1824 överta utgivningen av Turun Wiikko-Sanomat, landets enda finskspråkiga tidning. Trots att den var förlustbringande gav han ut tidningen till stadsbranden och ännu efter branden 1829-1831. År 1838 gav Hjelt ut den första svensk-finsk-svenska ordboken. (källa)