Förskrämd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förskrämd

1. Rupert knekt kommer in med ett ris i handen och en sockertoppsformig gråpappersmössa på huvudet. Ofta är han klädd i brun och svart ulster. Han håller en allvarlig räfst med barnen för deras förseelser, vilka han under hotelser uppräknar. När han står i begrepp att bortföra de förskrämda små barnen, kommer i rätt tid den milde, vitklädde Kinkeljes (förvrängning av tyska Kindlein Jesus, Jesusbarnet), som väl i början blir vred, då han får höra om de många pojkstrecken, och vill gå sin väg, men slutligen blidkas, kör ut Rupert och skänker julklappar åt barnen, under villkor, att de för framtiden rätta sina fel. Detta julupptåg uppges ha på ett och annat håll efter tysk förebild uppförts även i Sverige. (källa)
2. Benämningen järnhäst på lokomotiv finns dokumenterad sedan 1853. Järnhäst användes dessförinnan som benämning på ett slags tortyrredskap. Vid järnhästens genombrott inbillade sig många att både djur och människor skulle bli dödligt förskrämda av de ohyggliga tågvidundren, som med sina 30 - 40 km/tim hotade att spränga alla kända fartgränser. Hönsen skulle bli oförmögna att värpa, fåren tappa sin ull, korna gå i sin och även de trägnaste arbetshästarna skulle – liksom järnhästarna – börja skena. I några år var den kniviga frågan om spårvidden på mångas läppar, och en kyrkoherde Wennerström gav klart besked om sitt hjärtas mening från riksdagens talarstol: "Här såsom annars leder den breda /spår/vägen till fördärvet och ytterst till helvetet". (källa)
3. En av dem som åtrått Ringstaholm var drottning Margareta, som i Norrköping höll räfst och rättarting 1404. Den 6 februari sistnämnda år lät hon adel och prästerskapet tilldöma sig slottet och länet då det tidigare tillhört kronan., samt insatte sin fogde Esbjörn Djäke där. Efter Margaretas död 1412 tillsatte hennes efterträdare, kung Erik av Pommern, en tysk, Henrik Styke, till hövitsman, första gången omnämnd 1423, sedan 1425, 1426, 1427 och 1431 i de samtida dokumenten som berör Norrköping. Under hans styre utsattes slottet för sin svåraste belägring av Engelbrekt Engelbrektssons trupper, vilkas uppgift var att rasera herremännens fästen i landet. Från Nyköping drog Engelbrekt via Kolmården dit för att personligen leda belägringen, ett svårt företag. Vid sin ankomst började han underhandla med Styke om slottets uppgivande, vilket denne förtretad avböjde. Då blev Engelbrekt förargad och det sägs att han "svor att innan sju daga, då vill jag dig med håret utdraga". Därefter började angriparna bygga en flotte, på vilken uppfördes ett fem våningar högt torn. Därifrån kunde man lätt skjuta över slottsmuren. Då blev emellertid Styke förskrämd och bad om fem dagars betänketid, vilket beviljades. Besättningen gav sig därefter, mot fritt avtåg. För övrigt var detta samma slott till vilket Engelbrekts mördare flydde efter mordet på upprorsmakaren. Under striderna mellan Krister Nilsson (Vasa) och Karl Knutsson innehades Ringstaholm av den förstnämnde. Då förlikning kom till stånd beslöts att dennes son Karl Kristiernsson (Vasa) fick behålla slottet. Senare, från 1440, ägdes det av Bengt Jönsson Oxenstierna. Ringstaholm omnämndes även fortsättningsvis under några decennier, men bevarade medeltidsbrev skrivna på slottsön begränsar sig till tre av kung Karl Knutsson (som uppges vara född där 1409), det vill säga 10 mars 1452, 29 juni 1455 och 3 augusti 1455. Det sistnämnda datumet stadfäste han åter borgarna i Norrköpings privilegier. Detta hade skett vid två tidigare tillfällen. Därtill är ett brev skrivet av Per Symensson med hustru den 24 juni 1460. Dessförinnan, år 1458 utgavs ett domsbrev, daterat Fiskeby, angående Erik Axelsson (Tott)s anspråk på Rimstadholm (bör vara Ringstaholm) såsom hans morsarv. (källa)