Generaltullstyrelsen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet generaltullstyrelsen

1. Tullfiskal var en åklagare i tullmål. Tullfiskalen förde på 1920-talet tullverkets talan vid allmän domstol för tullmål som överlämnats till denne. Vissa typer av mål krävde generaltullstyrelsens förordnande. I övriga fall fördes tullverkets talan av respektive tullförvaltning. (källa)
2. Tuwe Jansson var son till fängelsedirektören Johan August Jansson. Han avlade mogenhetsexamen i Kalmar 1902, var amanuens i Generaltullstyrelsen 1908–1910, kammarskrivare vid tullkammaren i Stockholm 1910–1915, andre byråassistent i Generaltullstyrelsen 1915–1922 och tulldirektörsassistent i Stockholm 1922–1927. Jansson blev 1926 tillförordnad byråchef och var från 1927 ordinarie byråchef i Generaltullstyrelsen och chef för verkets kameralbyrå. Från 1939 var han generaltulldirektörens ställföreträdare. Han var tillförordnad generaltulldirektör från 1946. Jansson var 1912–1915 lärare i författningskunskap vid Tullverkets undervisningsanstalt. Han tillhörde bland annat 1920 års kustbevakningssakkunniga, vilkas utredning och förslag utgjorde ett väsentligt led i uppbyggandet av senare tiders kustbevakningsorganisation. Han verkställde 1920–1921 betydelsefulla utredningar rörande frihamn och frilager. 1925 tillkallades han som sakkunnig inom Finansdepartementet för beredning av frågan om ny tullstadga. Resultatet av hans verksamhet på denna punkt blev 1927 års tullstadga. I samband därmed utarbetade han en tullförordning och ett enhetligt system för allmänhetens tullblanketter. Ett av honom upprättat förslag till fullständig omläggning av Tullverkets journalsystem genomfördes 1922. Jansson var 1918–1945 redaktör för Tullverkets författningssamling. han utgav flera handböcker och författningseditioner på sitt område, bland annat Handbok i tullärenden... (1908), Svenska tullförfattningar (1912), Tullstadga och tullordning jämte andra tullförfattningar (1928) och Krisförfattningar för utrikestrafiken (1940). I ett stort antal uppsatser och artiklar, bland annat i Nordisk familjeboks 2:a och 3:e upplagor behandlade Jansson tullväsendets organisation och annat. (källa)
3. Engdahl avlade studentexamen i Stockholm 1936 och sjöofficersexamen vid Sjökrigsskolan 1939, varpå han utnämndes till fänrik i flottan samma år. Under beredskapsåren 1939–1945 var han huvudsakligen sjökommenderad i artilleribefattningar på pansarskepp och jagare. Han befordrades till löjtnant 1941 och till kapten 1947. Åren 1947–1948 gick han Stabskursen och Artillerikursen vid Sjökrigshögskolan, varpå han 1949–1950 var adjutant hos chefen för marinen. Han var chef för Pressdetaljen vid Marinstaben 1951–1955 och var fartygschef på jagaren Uppland 1955–1956. Han var stabsofficer hos chefen för Marinkommando Syd 1956–1960 och befordrades till kommendörkapten av andra graden 1957. Därefter var han chef för Utbildningsavdelningen i Marinstaben 1960–1963, befordrades till kommendörkapten av första graden 1961 och var fartygschef på kryssaren Göta Lejon under hennes sista expedition 1963–1964. Åren 1964–1980 var Engdahl gränschef i Generaltullstyrelsen. Han inträdde i reserven 1969. (källa)
4. Bestämdhet, även kallat species, betyder att talaren kan välja mellan att referera till en sak som obestämd, icke tidigare nämnd, eller som bestämd, tidigare nämnd. Grammemen i den grammatiska kategorin species i standardsvenska substantiv kallas. (källa)
5. Typiskt för till exempel Hudiksvall/Iggesund/Bergsjö-trakten är även att man ofta använder sig av bestämd form av substantiv vid ägorätt. (källa)
6. Aggregationstillståndet hos ett ämne med en bestämd kemisk formel betecknas med (g), (l) respektive (s) efter formeln (beteckningarna står för gas, liquid respektive solid). Ett exempel är vatten, H2O, som kan förekomma som vattenånga eller H2O (g), flytande vatten eller H2O (l), samt is eller H2O (s). (källa)
7. I modern svenska finns sju inhemska substantivsuffix med betydelsen flertal: -or, -ar, -er. -r, -n, -on och så kallad nolländelse, dvs ingen ändelse (ex. flera "ord"). Det finns också två substantivsuffix med betydelsen bestämd flertal: -na och -en. Anledningen till att de senare suffixen inte kan sägas betyda enbart bestämd form är att de ord som använder dem använder andra bestämdhetssuffix i singularis, varvid -na som i klockorna och -en som i hörnen är laddade med två betydelseelement. I bestämd form plural av svenska substantiv anges alltså flertal på två ställen, såvida de inte saknar pluralsuffix för obestämd form, som hörn gör. (källa)
8. I umemålet finner man vokativformer som gejtä "getter", bȯckä "bockar" och bånä "barn" i plural, samt bestämd form av namn som Erkä, bestämd form av Erk "Erik". I burträskmålet böjs vissa ord som paik "pojke" i vokativ efter numerus och genus, såsom pâike i singular och paika i plural, och steint "flicka" böjs i vokativ singular steinta, plural steinte. Däremot används samma plural-e både i pappe "pappa" och mamme "mamma". En annan förekommande pluralform är fare eller farä "fader". Lulemålets fär "fader" har denna vokativform färe samt ovan nämnda pappe och mamme. I skelleftemålet används vanlig bestämd form i vokativ singular för feminina ord, t.ex. steinta "flicka(n)", och obestämd form för maskuliner paik "pojk". I plural används -e om äldre människor, t.ex. pæppe "pappa", mamme "mamma", færrfære "farfar", medan andra ord får -ar i maskulinum och -e i femininum och neutrum, t.ex. paikar "pojkar", hässtar "hästar", steinte "flickor", mærre "märrar", koe "kor", kætte "kattor", bâne "barn", fâre "får". (källa)
9. Äganderätt är en idé om ett materiellt rättighetsanspråk, där ägaren besitter kontrollmakt över en individuellt bestämd materiell sak, en egendom, med vissa befogenheter. Äganderätten är den mest grundläggande och långtgående juridiska rättsidén till ett fysiskt föremål. Det är en idé om en rätt att fritt förfoga över en individuellt bestämd fysisk sak i alla hänseenden som inte är särskilt undantagna genom lag, avtal eller sedvanerätt. (källa)