Genomgångsland synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas genomgångsland

Genomgångsland uttalas gen|om|gångs|land , böjs som ¹land.

Ordformer och varianter av genomgångsland

Genomgångsland är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet genomgångsland

Under folkvandringstiden var området genomgångsland för många erövrarfolk. Fastlandets städer, som Padua och Aquileia, blev ödelagda, och invånarna sökte tilflykt på öarna ute i lagunen. Men även där var de utsatta för angrepp, och måste sluta sig samman till ett slags statsorganisation under en hertig (dux eller doge). Den förste dogen blev enligt traditionen vald 697, och lite över 100 år senare flyttade regeringen til ön Rialto. Venedig var dock ännu inte en suverän stat utan tillhörde exarkatet Ravenna i Bysantinska riket.

Midsommardagen 1899 lämnade Hedin åter Stockholm för att i Asien fortsätta de forskningar i Tarim- och Lop Norområdet som han påbörjat under sin förra resa. Hans utgångspunkt blev även nu Kashgar. Han kartlade floden Tarims lopp och fann ruinerna av den på 300-talet e. Kr. genom flodloppets ändring ödelagda staden Loulan vid det forntida Lop Nors strand. Hans fynd av föremål och manuskript visade Tarimbäckenets roll som genomgångsland mellan Europa och Östasien under denna tid. I juni 1901 fortsatte Hedin mot Tibet. Under denna färd ägde den ryktbara episod rum, då Hedin förklädd sökte ta sig fram till den tibetanska huvudstaden Lhasa men hejdades ett par dagsresor därifrån. Efter att ha besökt Indien efter en inbjudan av den engelske vicekungen lord Curzon och tillbragt tre månader där lämnade Hedin Leh och for över Karakorum till Kashgar, där expeditionen den 14 maj 1902 avslutades. 27 juni var han åter i Stockholm.

I allmänhet var geterna splittrade i en mängd små samhällen. De hade en stark odödlighetstro, och deras förnämste gud var, liksom germanernas Oden, ursprungligen en vindgud. Genom den romerska erövringen och folkvandringen då Dakien var ett genomgångsland förlorade geterna sin nationella identitet.

Regionen Umbrien har fått sitt namn från det italiska folk, umbrer, som bodde där och talade umbriska (besläktat med latin). En del av det fornitaliska landskapet Umbrien innehades av etruskerna, till dess romarna 310–308 f. Kr. i samband med Etruriens erövrande underlade sig och ganska snart romaniserade det. I en författning indelades Italien i provinser och Umbrien och Etrurien sammanslogs till en provins (Tuscia et Umbria) under en corrector och sedan år 370 under en consularis. Under den senare kejsartiden var landet av vikt i militäriskt hänseende, som genomgångsland för goterna. Landets invånare, umbrer, hade stark benägenhet för partikularism, varför städerna med områden blev nästan självständiga samhällen. Dessa var för övrigt i allmänhet små. Genom landet gick Via flaminia, från Rom till Ariminum (nuvarande Rimini). Boskapsskötsel och fruktträdsodling var huvudnäringarna.