Vad betyder och hur uttalas gränspostering
Gränspostering uttalas gräns|post|er|ing.
Ordformer och varianter av gränspostering
Singular
- gränspostering
- obestämd grundform
- gränsposterings
- obestämd genitiv
- gränsposteringen
- bestämd grundform
- gränsposteringens
- bestämd genitiv
Plural
- gränsposteringar
- obestämd grundform
- gränsposteringars
- obestämd genitiv
- gränsposteringarna
- bestämd grundform
- gränsposteringarnas
- bestämd genitiv
Gränspostering är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet gränspostering
En försvarsprincip som innebär att man upprättar sammanhängande system av befästa gränsposteringar med vilka man avser att hejda ett fientligt anfall redan vid gränsen.
Sedan osmanerna besegrats i slaget vid Wien 1683 började en långvarig tillbakagång för Osmanska riket och därmed också den osmanska provinsen Bosnien. Under det stora turkiska kriget mot habsburgarna 1683–1699 förlorade Osmanska riket stora delar av sitt territorium i Europa och plötsligt hade det tidigare rika och stora Bosnien förvandlats till en yttersta gränspostering för osmanernas välde i väst. Under kriget hade Bosnien plundrats av habsburgska trupper under ledning av Eugen av Savojen och huvudstaden Sarajevo hade bränts till marken sedan invånarna vägrat överge staden. En annan effekt av kriget 1683–1699 blev en stor inflyttning av muslimer från Ungern och Kroatien till Bosnien till följd av att osmanerna tvingats lämna ifrån sig dessa två länder till habsburgarna. Samtidigt emigrerade en stor del av Bosniens katoliker (kroater) till dessa habsburgska territorier. Den katolska befolkningen utsattes i högre grad för förföljelser eftersom den katolska kyrkan fortfarande var den främste fienden till Osmanska riket.
Detta var dock inte den enda provokationen i upprinnelsen till vinterkriget. 28 november, två dagar efter skotten i Mainila, kidnappades tre finländska gränsvakter av sovjetisk trupp från gränsposteringen vid Pummanki på Fiskarhalvön vid Norra Ishavet, varefter Moskvaradion anklagade finländska patruller för att ha anfallit över gränsen. Denna provokation blev dock aldrig någon större nyhet eftersom Sovjetunionen avbröt de diplomatiska förbindelserna med Finland samma dag. De kidnappade gränsvakterna släpptes, tillsammans med lokalbefolkningen i de näraliggande fiskebyarna Pummangi och Vaitolahti som även de internerats, efter vinterkriget.
Under 1939 ökade spänningen kring gränsen ytterligare. Den 11 maj 1939 attackerade en japansk kavallerienhet, som räknade upp till 300 man, en mongolisk gränspostering på höjden Nomon-Chan-Burd-Obo. Den 14 maj hade japanerna som ett resultat av en liknande attack med flygunderstöd tagit höjden Dungur-Obo. Den 17 maj skickade den sovjetiske divisionschefen N.V. Feklenko (som var chef för 57:e särskilda skyttekåren) iväg en grupp sovjetiska soldater till Chalchin-Gol som bestod av tre kompanier motoriserade trupper, ett kompani pansarbilar, ett kompani ingenjörstrupper och ett batteri artilleri. Den 22 maj gick de sovjetiska trupperna över mot Chalchin-Gol och kastade tillbaka japanerna mot gränsen.
