Grundord Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet grundord

1. Varjag är en östslavisk benämning på nordmän, som under vikingatiden flyttade till och bosatte sig i Kievriket. Ordet går tillbaka till kyrkoslaviska vareg (e = nasalerat e), vilket å sin sida utgått från fornnordiska ackusativet væring av væringr (variant till væringi) som är belagt i fornisländska handskrifter och i ett par runinskrifter. Första stavelsens a tyder på, att ordet inlånats i kyrkoslaviskan före det nordiska i-omljudets tid. Det nordiska grundordet torde av allt att döma ursprungligen ha betytt "edsvuren". I fråga om ordets egentliga innebörd har meningarna emellertid varit delade. Å ena sidan har man trott det avser en edlig förpliktelse att lämna hjälp och skydd, å den andra en edfäst överenskommelse, genom vilken man får sig skydd tillerkänt. Kanske återspeglar ordet båda dessa betydelser. Med andra ord benämningen væring av væringr (variant av væringi) skulle ha använts om personer, förbundna genom ed att bistå varandra, ungefär gillesbröder. (källa)
2. Ett bön(e)hus är ett kapell använt för gudstjänster och bönemöten, framförallt inom väckelserörelserna. Grundorden var från början alldagliga såsom hus, sal och lokal, till exempel bönhus, bönsalen, stora salen och möteslokalen. Vissa grupperingar hade ju sammankomster, så kallade konventiklar, i andra lokaler än i kyrkan såsom exempelvis i hemmen. (källa)
3. Ordet konfederation kommer av senlatinets confoederatio (förbund), vilket i sin tur består av latinets foedus (förbund, fördrag) och prefixet con-, som har den ursprungliga betydelsen "tillsammans", "hop-", men som ofta använts för att modifiera grundordets betydelse. (källa)
4. Ordet tabbe har använts i svensk skrift sedan 1921. Det kommer från det dialektala ordet tabbe med betydelsen 'tölp', 'våp' eller 'enfaldig karl'. Ordet är en avledning till adjektivet tabbig – 'dum', 'våpig'. Av liknande ord i svenskan kommer blunder från engelskan (blunder, i svensk skrift sedan 1837), fadäs från franskan (fadaise, sedan 1734) och lapsus från latin (lapsus, sedan 1842). Grundordet misstag stammar från det fornsvenska mistaka (1530). Groda är en synonym (sedan 1866) för 'pinsam felsägning', efter folksagan där grodor hoppade ur en elak dotters mun när hon skrattade. (källa)
5. Vanligen så märks vokalharmoni tydligast i den allomorfiska variation som återfinns hos till exempel ändelser i språket i fråga. Det kan till exempel innebära att böjningsändelser anpassas till vilka vokaler som är i grundordet. (källa)
6. Ordet har utvecklats till att även gälla personer och en person kan kallas excentriker, avlett från grundordet. En person kallas excentrisk om personen inte följer den allmänna synen eller sättet (utövandet) och uppvisar avvikande värderingar. (källa)
7. Rättshaverist för att beskriva en person är belagt från 1918, men faller tillbaka på rättshaveri som är belagt i svenskan från 1852. Det senare är ett inlån från tyskans Rechthaberei med betydelsen "att mena sig ha rätt". Efterledet -haveri är en nominalisering av hava, liksom tyskans -haberei kommer av haben. Från 1917 ärättshavare belagt i svenskan, vilket även har motsvarigheter i tyskans Rechthaber och danskans rethaver. Men för att kunna anknyta bättre till det mer kända grundordet rättshaveri började en del att omtala personer som rättshaverister, vilket idag är det vanliga. (källa)
8. I estniskan används -ke(ne) betecknar grundordet i förminskad form och har en biton av smeksamhet. T. ex emake "lilla mamma", lillekene "lilla blomma". (källa)