Gröngrå Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gröngrå

1. Kanadarödingen är en rovfisk och lever främst av fisk. Den fanns tidigare ymnigt i Övre sjön, den största av de fem stora sjöarna och i Alaska. Den växer långsamt och lever länge, ibland upp till 40 år. Kanadarödingens färg varierar frånäst intill silver till gröngrå eller brungrå med gulaktiga fläckar över hela fisken. Den har stor mun och buken är i motsats till rödingens aldrig röd. (källa)
2. Karpen är vanligtvis gröngrå eller mässingsfärgad. Färggranna karpar har odlats fram i Kina som dekoration i trädgårdsdammar, och därifrån spridits, först till övriga Östasien och sedan till resten av världen. De kallas vanligen för koi, vilket är det japanska ordet för "karp". I Japan kallas de dekorativa karparna för 'nishiki-goi' (錦鯉), "brokadkarp". De vanligaste färgerna på koi-karparna är vit, svart, röd och orange. (källa)
3. Under häckningsperioden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Kråkan bygger sitt bo i höga träd, i Sverige i slutet av mars eller i början av april. Gamla bon repareras ofta och används på nytt. Underlaget består av torra kvistar. Ovanpå dessa läggs gräs, bastremsor, rötter med mera, därefter ett lager lera och innerst ull, hår, borst och andra mjuka fibrer. Äggen är tre till sex till antalet. De är gröngrå, fläckade med leverbrunt och askgrått. Honan ruvar ensam, men efter kläckningen vårdar båda föräldrarna ungarna. Ungarna matas även en tid efter att de lämnat boet, och äter då ofta direkt ur gapet på föräldrarna. (källa)
4. En leras mineralogiska egenskaper påverkar färg och fysiska egenskaper så som mättnadsgrad och plasticitet. En lera kan absorbera vatten upp till 60–70 % av sin egen vikt men när mättnad sedan har uppnåtts släpper leran inte genom någon mer vätska, vilket gör att man brukar kalla leran för ogenomtränglig för vatten. Man hittar därför leror i varierande färg (vit, gul, brun, röd, grå, blågrå, gröngrå och svart), och leror som är mer eller mindre plastiska, mer eller mindre vattenuppsugande, av högre eller lägre eldfasthetsgrad och så vidare. (källa)
5. Snok (Natrix), kallas även vattensnok eller vanlig snok, är en ormart vanlig över stora delar av Europa. Grundfärgen varierar vanligen från gröngrå till brun. Oftast har snoken små mörka prickar längs ryggen, och nästan alla individer har vita eller gula fläckar på vardera sida av nacken. Se dock gotlandssnoken nedan. Snoken är inte giftig och uppträder inte aggressivt mot människor annat än i trängda lägen. (källa)
6. Ovansidan är gröngrå och sidorna silverfärgade. Vissa populationer kan vara påtagligt mörkt färgade, mer eller mindre svarta. Under lektiden blir hanarna klarröda och/eller blåglänsande på haka, buk, nertill på sidorna samt i ögat. (källa)
7. Asken kan bli ett ståtligt träd på 30 x 7 meter i höjd respektive omkrets, med en tillväxt på 30 x 10 cm per år. Den har yvig, rundad krona, buren av en högrest kronstam med upp till 1,2 meters omkrets. Stammen är rak och når nästan ända upp till toppen. Barkens färg skiftar från gröngrå på unga plantor över ljusgrå till mörkt grå på vuxna träd. (källa)
8. Komstadkalksten, också kallat komstaflis, är en bergartsformation uppkallad efter Komstad utanför Gärsnäs på Österlen. Stenen avsattes som sediment på havsbottnen för cirka 470 miljoner år sedan under perioden ordovicium. Den är förhållandevis rik på fossil av trilobiter och ortoceratiter. Komstadkalksten är, i motsats till Mellansveriges röda eller gröngrå ortoceratitkalkstenar, grå eller gråsvart med bruna inslag. (källa)
9. Den mindre kantnålen är en långsträckt, rörformad fisk som saknar fjäll, och i stället har kroppen klädd med gröngrå benplattor. Den har bröst- stjärt- och ryggfenor (till skillnad från havsnålarna, som endast har ryggfena). Den mindre kantnålen blir upp till 20 centimeter lång, honan blir längre än hanen. Nosen är ihoptryckt från sidorna, och högst lika hög som ögats diameter. Hanen har två hudveck på buken, som bildar en yngelpåse. (källa)
10. Arabguldsparven är en vacker, gyllenfärgad fågel med en kroppslängd på 13 centimeter. Den har tidigare betraktats som underart till sudanguldsparven (Passer luteus) men hanen är mörkare gul än denna, guldgul snarare än citronfärgad. Även ryggen är gul (kastanjefärgad hos sudanguldsparven), med vitkantade svarta vingpennor och stjärt. Hona i häckningsdräkt är gröngrå ovan, blekgul under, utanför häckningstid brungrå ovan och beigevit under men gul på strupen. (källa)